Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Hav och land. Några östgötabilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
dier vid sidan av varandra, i ögonblicket osynliga rörelser mäta
vi genom år och århundraden, och så blir landets daning till
en vision för vårt inre öga.
Vi se tio tusen år tillbaka i tiden. Ishavet svallar grått och
tomt över den grund som i nutiden bär de rika skördarna.
I norr under himlen lyser en blåvit strimma, den stora
landisen som på sitt återtåg mot arktiska trakter lämnat rum åt
havet över Mellansverige. Ur jökelportarna gjuta sig slamfyllda
vattenmassor i havet, det fruktbara slammet sjunker till lera
— det är östgötaslätten som skapas därnere i det fördolda.
Århundraden och årtusenden svinna som en dag, befriat från
isens pressning höjer sig landet, fjärdar och vikar grundas
upp och strandlinjen skrider mot öster, medan nya och nya
skärgårdar lyfta sina gråstenshjässor över vattnet. Nu är
människan med i det rörliga skådespelet: vid stranden stiger röken
från fiskarfolkets eld, i skogen strövar jägaren med yxa och båge,
medan herden vallar sin boskap på ängen och den förste av
östgötabönder myllar ned sitt sexradiga korn i den goda,
jungfruliga jorden. Det är en dag i Östergötlands skapelsehistoria vi
se för oss — vad som hänt under årtusenden överblickat i en
enda svindlande syn.
Den stora skapelscsynen sjunker bort, när man färdas genom
landskapet, och i dess ställe träder ett brokigt mångahanda,
men på resan genom bygderna, inåt skogslandet i söder och norr,
över slätten och till sist ut mot Vättern — överallt möter man
tydliga vittnesbörd om landets uppståndelse ur havet, de spridda
dragen samla sig efter hand och teckna till sist en rikare bild
av ett skede i Östergötlands historia som har sin karaktär av
de tre storheterna, havet, landet och människan och deras
förhållande till varandra i orsak och verkan, tid och rum.
Härute i havsbandet sätta vi foten på ny mark. Nyskapad,
ren i färgerna, klar och skarp i sina konturer, möter oss
Harstena, den yttersta skärgården, med sitt fiskeläge i en grön däld
mellan gråberg och vatten. Det är strandbebyggelsen, fiskarbyn,
där människorna i väsentliga stycken upprepa förfädernas
livsföring vid den forna stranden. De hämta sin bärgning ur havet
genom fiske och säljakt liksom de första fångstmännen, som
bebyggde stranden för fiskets och jaktens skull. Då utbredde sig
stenåldershavet över den nutida skärgården, över Vikbolandet
174
i •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
