Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
den offerplats (ahls), som uppstod vid vägamötet och som också
blev tings- och marknadsplats. Vätterlaxen stod lågt i pris, men
högt i värde på Motala marknad. Och på Motala ting
sprattlade en annan lax i noten, bondeplågaren Jösse Eriksson, som av
Aska härads bönder dömdes att i ena bot mista huvudet.
Det är med städer som med människor. De lyda
ståndscirkulationens och generationsväxlingens lagar. Det dröjer, innan
uppkomlingen räknas med i kretsen. Det händer också, att den gamla
fina urbana ätten av blodbrist inte orkar mer, utan drar sig undan
världens ögon och hamnar i tysta lövsalar eller vid stilla bygator,
där endast kullerstenar och lutande gavlar vittna om, vad fornt
och stort varit haver. De sju östgötastäderna utgöra en provkarta
på tidens omskiftelse och lyckohjulets kretslopp. Några av dem
kunna betraktas som pensionärer, som åtnjuta sitt otium cum
dignitate. Där sitter Sancta Britta i sin trädgårdstäppa och skalar
äpplen och knypplar spetsar vid klosterklockans klang och bruset
av Vätterns vågor, mediterande över den dröm, som livet är, och
det drömtyg, som mänskor göras av. Där pysslar S :t Ragnhild
vid sin källa och brunn, medan lindarna blomma och solen
pressar hetta och barrdoft ur Ramunderberget och en ångbåt då
och då tutar för slussning i det döda vatten, som fordom spolade
kring bryggorna som friskt och äventyrligt Öster sjö vatten. Där
står S :t Ingrid av Skänninge med mjölkstäva och smördrittel på
armen och stirrar ned i den nyöppnade jordgrop, där ruinerna
av hennes forna härlighet dragit sig undan slättens obarmhärtiga
solbelysning. Det är svårt att tänka sig en tid, då sjö- och
stapelstaden Söderköping var rikets tredje stad med egen stadslag och
björkörätt, skänkande en nedlåten, men smått om smått
fundersam blick åt köpingen i nordväst, som endast var en kvarnby
under Askeby kloster och Ringstadhaholms kungsgård. Det är svårt
att tänka sig det nuvarande Söderköping med sina 2 755 själar och
det nuvarande Skänninge med sina 1 770 i spetsen för det
merkantila och klerikala Östergötland. Östergötlands jord har inte
blott givit god aptit, den har också slukat med glupsk aptit. Under
Lönsås kyrkokulle sydost om Boren ligger en okänd och namnlös
stad begraven, som kunde ha varit den åttonde i stadskretsen.
Arkeologer och dödgrävare ha skymtat dess gator. Hade ödet
varit riktigt oblitt, hade samma lott måhända vederfarits
Skänninge. Det har varit oblitt nog, oblidare än mot de andra pensio-
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
