Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: Östergötlands sju städer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Fogelqvist
mattorna i Karl Johans park och järnvägsparken, som här är
det väsentliga. Det är fabrikskvarteren kring Drag och Gryt,
Holmen och Knäppingen, det är strömmen under Bergsbron och
Järnbron, det är hamnen mellan Saltängen och Sylten med sina
lyftkranar och lastångare. Och när man ser dessa väsentliga vyer,
passa inga medeltidshelgon som stadsväktare, utan man ställer
staden under de skyddspatroners hägn, som heta Vulkanus och
Merkurius.
Norrköping är, så egendomligt det än kan låta, i sin
sammansättning fornsagans och industriens, epikens och arbetets stad.
Senare forskningar, främst Arthur Nordens, ha lett till detta
äktenskap mellan fornt och sent. Det rätta
Norrköpingsperspektivet och den synbild, som man skulle kunna kalla stadens
symbol, får man uppe i Kolmården — från högklinten ovanför
Marmorbrukets grågröna klyftor och vita kalkstensbrott eller
från sanatoriet och Torshäll vid sidan om kronans gamla
landsväg eller på Torsklint bortom Kvillinge kyrka. Man fäster sig då
först vid själva landskapet, som innesluter sagan och epiken.
Där är Bråviken, i folkvandrings- och vikingatid befaren av
drakar och ledungsskepp. Under den stora ofredens och
prövningens tid, då Norrköping stod i lågor och landskyrkor och
kungsgårdar ropade ur brandröken efter himlens nåd, var viken
en riktig ryssevik, besvärmad av tsar Peters östersj öpir äter och
i merkantilismens och industrialismens århundraden återtogs
den fredliga trafiken av vedskutor, fiskekuttrar och rykande
fraktbåtar. Bortom ligger Vikbolandet med sina öar (Svinnerön,
Esterön och Djurön), sina kungsgårdar och vita kyrkor, av Sergel
kallat »Sveriges lombardiska slätt», den där gav och ger
Norrköpings borgare kött och bröd och hälsade Sveakonungen
välkommen ur vattnet på hans Eriksgata från Svintuna i
Kolmårdsskogarna. Innanför viken och vikbornas land breder sig i omedelbar
anslutning till staden Bråbo härads slätt och grusås med
hällristningar, gravsättningar och fornborgar bland sädesfält,
gårdslundar och fabrikskvarter. Det var den landtunga, som mottog
den stora överskölj ningen, då uppsvear och daner kommo
fikande efter götajord och götagods. Det var dörrnyckeln och
slussporten till Östergötlands vattenvägar. I dess luft susade
Bråvalla valkyrior och på dess grund reste sig Helge Hundingsbanes
Ringstad, storbondegården med murar och vallar.
I fågelperspektivet över själva Norrköpings stad dominerar
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
