Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. W. Sandström: Den svenska sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Höet hässjades för att på vinterföret hämtas hem på skidor och
kälke. Sådant var sommarlivet för en torparpojke i den stora
västerbottensskogen.
Men en ny tid bröt in för skogens folk med nya arbetsformer
och förhållanden som helt skulle förändra den gamla livsföringen.
Man kom med stämpelyxa, mätgrejor och protokollsbok. I de
högväxta furorna täljdes en vit fläck för stämpelyxans
avverkningsmärke, varefter trädets diameter mättes i tum vid brösthöjd
och antecknades. Nästa vinter kommo timmerhuggarna,
skyfflade undan snön vid träden och sågade av dem ända nere vid
roten. Med dunder och brak störtade trädjättarna, kvistades,
barkades och kapades till lämpliga längder. Timmerkörarna
släpade ihop stockarna i stora högar, där de lastades på stöttingarna
och fördes ned till älven längs den backiga och branta
timmervägen. På älvens is skedde tumningen, stockarnas diameter
mättes och antecknades och sågverksbolagets märke inhöggs vid
stockens storända. När isen smälte på våren, lågo stockarna redan
i älven och började sin vandring med strömmen mot
sorteringsbommen och sågen.
Längre in i skogen fördes timret till närmaste bäck. Här
dämdes snösmältningsvattnet upp i sjöar och dammar för att plötsligt
släppas ut och öka bäckens vattenmängd i det ögonblick, då
flottningen skulle börja i bäcken. Då gällde det att med den
obetydliga vattenmängden få ned allt timret till Vindelälven. Där bäcken
var alltför krokig och omöjlig rätades den ut genom dikning eller
också byggdes timmerrännor förbi de svåraste platserna. På det
sättet kom allt virke inom Vindelälvens nederbördsområde till
älven, där det, medan vårfloden steg, fortsatte sin väg nedför älven.
Längst upp i älven började storflottningen. Varenda
timmerstock föstes ut i strömdraget, ingen kvarlämnades. Ovanför
storflottarna var älven fullkomligt ren från timmer. Det var inte
alltid älvstranden var så bebodd att storflottarna fingo husrum för
natten. Då gjorde man en stockeld, åt, pratade och lade sig att
vila i en ring runt elden eller, om det regnade, under en
kull-stjälpt båt. Det var ett strävsamt liv, men det passade bra för de
härdiga bonde- och torparpojkarna i Västerbotten. Vid
midsommartiden kom fjällfloden och underlättade arbetet avsevärt.
Som halvvuxen pojke kom jag med i detta nya sjudande
arbetsliv. Som timmerflottare följde jag skogen på dess vår- och
sommarresa ut i den stora världen. Jag kom med stor flottarna till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
