Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker
format och åldrigare prägel, ladugård, likaså rödmålad, en
enklare sommarladugård, två lador, tre stolpbodar i en rad,
en källare och — en kåta med tillhörande stolpbod. In summa
tolv byggnader, förutom fyra hundhus.
Byggnadernas spridning över vallen erinrar ovillkorligen om
de forna kåtornas spridning över lappskattelandet. En relikt av
nomadlivet är även, om man så vill, bruket av sommar- och
vinterstuga; man flyttar ändå två gånger om året, om också blott
tvärs över gårdstunet. Det där bruket är för övrigt
utomordentligt praktiskt och hygieniskt. När man flyttat över i
sommarstugan, får vinterstugan en formlig generalrengöring, utan att folk
och bråte är i vägen, och sedan får den stå med öppna spjäll
över hela sommaren. Det är sålunda en både urvädrad och ren
bostad, man flyttar in i på hösten. Då blir i stället
sommarstugan tom för att vederfaras samma behandling med skurborste,
trasa och frisk luft, så alt den står ren och hälsosam på våren.
Eftersom sommaren är kort och vintern lång, blir
vinterstugan själva huvudbostaden. Den är också både störst och finast.
På nedre botten rymmer den en större »stuga» — köket och
vardagsrummet — samt två kamrar och på vinden två gavelrum.
En förstuga i höjd med husets ås rymmer trappuppgången; den
är försedd med brutet tak och ger huset tycke av en liten
äppelviksvilla. Men över dörren står en skylt, som man inte allmänt
finner i villaförstäderna: »Rikstelefon». Sjulssons gård är
sålunda telefongård och en kulturens utpost i skogsbygden.
Skogslapparna i Malå och Arvidsjaur ha nu så länge bott i
hus, att de förvärvat sig fullständig »huskultur». Den i och för
sig förträffliga kåtakulturen har annars visat sig rätt svår att
överföra i »riktiga hus» ; kåtans utomordentliga ordning
upplöses gärna i en lumpbods oordning. Men på en generation har
det gått att få ordning och reda igen. Det råder nu tämligen
allmänt en trevnad och snygghet i dessa stugor, som är
beundransvärd. Väggarna äro riktigt tapetserade och inte bara klädda här
och där med spridda nummer av länets »Kurir» ; ofta äro de
även nedtill försedda med en panel. Golvet är målat liksom taket,
och möblerna stå på sin rätta plats. En möbel som aldrig
saknas är gungstolen; den får i någon mån ersätta den förlorade
goda viloplatsen på kåtans renhudsklädda risbädd.
Bebyggelsen på Sjulssons vall är ganska typisk, men kåtan där
finner man numera sällan någon motsvarighet till på andra håll.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
