Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: På deras faders land. Motiv från Malå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker
igen för att anställa sarvslakten, slakten av de överflödiga
tjurarna, som får ske före den stundande brunsten. Detta är hela
sommarskötseln.
Så tar sommarlivet slut, och efter parningstiden och höstrusket
drar renhjorden neråt vinterlandet. Nu äro malålapparnas alla
renflockar samlade i en enda stor hjord, och en eller ett par man
från varje gård följa som renskötare. Hundhusen, som hyst en
fånge hela sommaren, lämnas öde, och de befriade
lapphundarna få enligt sin natur sträcka ut efter renskankarna utefter
skogsliderna. Färden går i längre eller kortare etapper, snabbare
eller långsammare allt efter betestillgången, förbi byar och över
betesplatser i en lång rad: Malåträsk, Fromheden, Bjurträsk,
Kvavisträsk, Långträsk, Bastuträsk, Källheden, Blåbärsheden,
Villvattnet och Storsävarträsk långt nere i Västerbottens
kustland. Fågelvägen räknar väl inte mer än högst femton mil, men
för renskötaren, som på sina skidor får göra lappkast fram och
tillbaka, hit och dit, blir vägen fyrdubbelt så lång. I Långträsk
hålles på nervägen en stor renskillning, då sammanblandade
skogs- och fjällrenar skiljas åt. Här sker vanligen också en
storslakt för uppköpare från skilda håll; denna gång är det
beståndet av härkar och vajor (oxar och kor) som beskattas. Vid
Bastuträsk, där stambanan korsas, gäller det att se upp för tåget —
det värsta rovdjuret i senare tid. Renvaktarna få för övrigt se till,
att renarna följas åt och att inte den jämförelsevis lilla
skogsrenhjorden uppslukas av fjällrenhjordarnas härskaror. Med sin
sko-velförsedda skidstav få de ofta ränna i förväg för att undersöka
lavbetet under snön, och står det en höhässja i vägen, få de leda
hjorden en omväg. Men när hjorden går lugnt och betar på ett
gott land, turas man om och skidar fram till närmaste gård för
att vila och proviantera. Nog händer det både då och annars, att
den som varit med »förr i världen» saknar kåtan och elden i
närheten av renhjorden.
Från Villvattnet driver man i slutet av mars åter uppåt landet,
och på Lappvassheden i april månad släppas renarna i vildan.
Det kan man lugnt göra, ty nu styres renhjorden av en
naturkraft upp till de gamla kalvningsplatserna i vår- och
sommarlandet. Så vänder renskötaren hemåt igen — som sjömannen efter
ett seglationsar. Där hemma har hustrun skött hus och ladugård
hela vintern, och allt är sig ganska likt.
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
