Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Wijkström: Tre män i kanot. Sommaräventyr i Stockholms skärgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så bar det iväg ut genom den skyddade hamnviken bort över
de väntande fjärdarna. Det friskade i ganska bra, och Gotte
vägrade nästan fortsätta ett tag. Vi hade vinden snett i ryggen,
en ganska besvärlig vind i kanot. Men det är spännande att
ligga och passa på vågorna, så att de ej slå in. Just då hade bara
Carl-Gustaf, sin vana trogen, kapellet på, medan vi andra helt
lättsinnigt paddlade utan och därför fingo in litet skvalp då
och då. Så småningom togo vi in i lä bakom en ö och drogo upp
kanoterna i en vänlig Robinson Crusoe-vik. Vi hade haft tur:
ön bjöd på omväxlande vegetation med bl. a. al och asp, björk
och gran och tall, hagtorn och vildapel samt med en rikedom
av blommor, över vilka granna fjärilar fladdrade. Och gick
man från den fridfulla viken, där vi paddlat in, tvärs över ön,
så möttes man på strandklipporna på andra sidan av den
friska brisen, som drev upp vitskummande bränningar. Och
hela tiden lyste solen på land och vatten och på oss, där vi
strövade omkring i våra simbyxor. Brunbrända blevo vi den
dagen av sol och vind.
Under sommarens turer upptäckte vi behaget i att sitta i en
egen farkost, där man själv bestämmer takten, där man ser
framåt i rörelseriktningen och där man får en utmärkt rörelse
för de partier av kroppen, som annars övas sparsamt, nämligen
midja, rygg, armar och skuldror. Och nog är det att föredraga att
vara tre män i tre båtar framför det klassiska »tre män i en
båt». I stället för att som i en roddbåt ständigt behöva vrida på
sig för att se framåt kan man i en kanot ostört studera vad man
möter av flora och fauna. De rödbenta strandskatorna, de pigga
strandpiparna och de barnrika ejderfamiljerna störas ej nämnvärt
av de tyst framglidande kanoterna, särskilt om man vilar
på paddeln då och då. Man kan se varandra i vitögat på mycket
nära håll, och vederbörande lyfter ej eller ger sig iväg ned i
vattnet från sitt skär förrän i allra sista stund. Vi kommo överens
om, att detta var bästa färdesättet i skärgården på sommaren
och att vi absolut ej ville byta ut våra kanoter mot en högröstad
motorbåt, som på långt håll annonserar sin ankomst för fågel
och fisk.
Dessutom hade vi tillfälle att erfara, hur behändiga våra
farkoster voro att bära över land och hur därigenom många
trevliga färder kunde göras. Sålunda buro vi en gång kanoterna
över näset vid Ström på Södra Ljusterö och paddlade därigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
