Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna - Gösta Selling: Stadsbon i naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storhetstiden förändrade grundligt våra städers fysionomier
och stadsbornas livsföring. Förut hade man mera försiktigt fått
hålla sig inom murar och befästningar. Nu vågade man i
medvetandet om rikets makt och med hjälp av växande rikedomar
fritt låta bebyggelsen stråla ut i naturen. Man kunde bygga och
planera till stadens heder och prydnad, till sin egen lust och
trivsel. För Stockholms del blev också den stora inflyttningen av
rika adelsmän betydelsefull. Vana som dessa adelsmän voro
att leva på säterier och lantgårdar föredrogo många av dem att
bygga herrgårdsliknande anläggningar på malmarna och i
omgivningarna, i stället för att slå sig ned inne i den trånga staden,
och deras byggnadsverksamhet blev mönsterbildande även för
borgerskapet. I många fall kunna de adliga och borgerliga
malmgårdarna kring Stockholm redan från 1600-talet kallas för
sommarnöjen. Det talas ofta om, att de tjänade till lust och
ögonfägnad. Kungahuset gick som alltid i spetsen; Nils Ahnlund har
påpekat, hur drottning Kristina redan 1648 resolverat, »att
Humlegården skulle läggas öde och där byggas en lustgård». De
styrande hade till och med avsikten att på Gärdet skapa en
»faubourg» av aristokratiska sommarställen. Även om denna plan
stannade i stöpet, växte det dock upp ett otal malmgårdar under
1600- och 1700-talen, herrgårdsliknande byggnader omgivna av
sirliga trädgårdar, där ägarna och deras vänner kunde ägna sig
åt tidens sport — att spatsera. Men nyttan blev också tillgodosedd.
Få malmgårdar saknade frukt- och köksträdgårdar, betesmarker,
stall och ladugårdar. Den patriotiske Erik Dahlberg kunde
redan 1662 konstatera, att man runt omkring Stockholm fann
många vackra trädgårdar och fruktbara platser, där man hade
överflöd av de skönaste trädgårdsfrukter — han räknar upp både
persikor, aprikoser, sparris och blomkål — »för att icke tala om
rara blommor».
Under 1700-talet var sommarutflyttningen från Stockholm
synnerligen vanlig; staden, d. v. s. staden mellan broarna,
avfolkades nästan under den vackra årstiden. Carl Gustaf Tessin
klagar en julidag 1732, att »den goda staden Agnefit låg så
folktom, att den passade en ensling» och att »den var så het, att
man ej kunde konversera en kvart». Denna utflyttning frapperar
även utlänningar. Det kan räcka att citera italienaren Joseph
Acerbi, som besökte Stockholm i slutet av 1700-talet. Han tycks
ha blivit särskilt förtjust över det angenäma livet på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
