Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna - Arne Freese: STF:s raststugor kring Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STF:S RASTSTUGOR KRING
STOCKHOLM
När Svenska turistföreningen på nyåret 1935 meddelade att ett
antal raststugor iordningställts i Södertörn mottogs detta med
verklig glädje av allt friluftsfolk. Ett nytt och betydelsefullt initiativ
hade tagits för utvecklingen av storstadens vandringsliv. Tjugo
stugor utrustade med sammanlagt 110 bäddar, med köksattitalj, servis
och mycket annat som hör till sportstugelivets nödvändigheter stodo
redo att taga emot gäster.
Det var icke en tillfällighet att turistföreningen tog upp och
genomförde denna idé. Tanken att i storstadens omgivningar ordna ett
system av stugor för vandringsfolk och skidlöpare i likhet med vad
föreningen skapat i fjällen låg givetvis nära. Det stora flertalet
medlemmar ha kanske aldrig eller åtminstone mycket sällan tillfälle att
komma till föreningens förnämliga fjällanläggningar. Varför då icke
ordna så att anläggningarna så att säga komma till medlemmarna.
Första steget i den riktningen hade redan tagits genom ordnandet
av vandrarhemmen. Därefter följde raststugorna. Raststugorna äro
för friluftsfolket, som rör sig i storstadens utmärker, i princip vad
fjällstugorna äro för dem som färdas i fjällen. De äro emellertid inte bara
replipunkter utan också utfärdsmål vid långturer, där man kan rasta,
laga sin mat och om man så vill även övernatta.
Önskan att ordna raststugor mognade till handling den dag, då
nedskrivaren av dessa rader fick uppdraget att göra en undersökning
av vilka möjligheter, som kunde finnas att realisera idén.
Det var en solig oktobermorgon 1934, enligt dagboken den 19, som
jag första gången gav mig ut på rekognosceringstur. Det föll sig
naturligast att börja i Södertörn, där stockholmarnas förnämsta
vandringsmarker äro tillfinnandes. Där ligga Nacka, Erstavik, Saltsjöbaden,
Tyresö, Tyresta och Sandemar, Riksten och Grödinge, Sorunda samt
Bornsjöområdet, alla områden kända och nyttjade för fotvandring,
orientering och skidlöpning.
Min uppgift var att söka få reda på några platser där man skulle
kunna komma överens med ägarna att få disponera vissa lämpliga
utrymmen antingen endast för dagbesök eller också för övernattning.
Skulle jag endast behöva gå till någon viss gård inom ett givet
område eller skulle jag bli tvungen att finkamma varje markområde bit
för bit? Det var frågan.
De första dagarna prövade jag det förstnämnda tillvägagångssättet
och gick enbart till ställen jag förut sett eller vilka jag hört omtalas
såsom lämpliga. Men följden blev att många »godbitar» gingo förlo-
351
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
