Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ut i markerna - Thorsten Orre: Vandringsliv kring Göteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandringsliv kring Göteborg
nog ganska ringa om ens något och i varje fall av mycket liten
betydelse i jämförelse med den glädje de berett massor av
frilufts-älskande göteborgare. I själva verket äro dessa leder ganska
obetydliga i förhållande till det rika nät av skogsvägar och gångstigar,
som i olika riktningar genomkorsa skogarna och som inte på minsta
sätt äro eller komma att bli märkta utan liksom själva markerna
däromkring stå helt orörda för dem som vilja ströva för sig själva med hjälp
av blott karta och kompass.
Det finns emellertid en hel del folk som vill komma ut redan på
lördagseftermiddagarna och som vill utnyttja hela veckoskiftet för
livet ute i skogarna. (Parentes: varför säger inte folk veckoskifte? Vi
ha sekelskifte, årsskifte, kvartalsskifte, månadsskifte och — weekend,
det sista ett ord som de flesta inte kunna uttala och inte veta vad det
betyder.) Det är inte alltid passligt väder för tältning och alla kunna inte
eller vilja inte bygga en egen sportstuga. För dem har STF ordnat sina
raststugor.
Vad en raststuga är behöver inte upprepas här. Det är redan sagt i
föregående artikel. Stugorna här äro ordnade som i Stockholms
omgivningar, här är det blott den skillnaden, åtminstone hittills, att
göteborgstraktens raststugor hållas tillgängliga endast under vinterhalvåret.
Vintern 1934—1935 fingo stockholmarna sina raststugor, och
ungefär samtidigt blev det göteborgarnas tur. Nu stå åtta stugor, av vilka
alla utom en ha förläggningsmöjligheter, till de söndagsvandrande
göteborgarnas förfogande.
STF:s raststugor i göteborgstrakten äro spridda över hela det område
som beröres av utflyktstågen och ligga vanligen intill en eller flera
vandringsleder, i annat fall ha tillfartslederna märkts på samma sätt
som vandringslederna.
Börja vi i norr ligger inne på Risvedens skogar, en dryg halvmil
från Sjöviks järnvägsstation på Västgötabanan, skogshemmanet
Skäft-hult. Vägen dit är knappt körbar med häst och färdas man med cykel
får man leda den långa sträckor. Det är en ganska kraftigt skulpterad
terräng däromkring och småsjöarna äro många. Det är idealiska marker
för orienterare och skogsströvare som vilja gå för sig själva. Men för
de andra finnas leder utstakade dels rätt mot järnvägen, dels söderut
genom Ale- och Vätlefjälls östliga delar mot Björboholm och Gårbo.
På samma Vättlefjäll men på dess västra del ligger ungefär mitt
på den för bilar framkomliga vägen mellan Nödinge station på
Bergslagsbanan och Olofstorp på Västgötabanan hemmanet Skrapekärr (p¾,
generalstabskartan felaktigt kallat Skrapebacka). Strax intill
manbyggnaden står en liten stuga till vandrarnas förfogande. Vättlefjäll
är en ganska ödslig högplatå, mestadels utan moränbetäckning men
med massor av mossar och sjöar och täckt av mager skog. Bebyggelsen
är påfallande gles. Där är förnämliga vandrarmarker och från många
punkter, t. ex. höjden öster om gården, bjudes en ganska imponerande
ödemarkssyn.
Göteborgarnas käraste vandringsområde ligger mellan Västra
stambanan och Boråsbanan. Det är inte bara de goda elektriska förbindel-
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
