- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
18

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunhild Tegen: På minnesvägar i Medelpad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

floddalar har en mild och strålande skönhet, som gör återseendet
till ett triumferande lyckoögonblick: Jag hade rätt! Jag hade rätt!

Det var midsommarafton efter en het och besvärlig resa som
jag kom till Sundsvalls nya station på den nya järnvägen —
den har varit »ny» nu i 10 år! — och steg ut i staden. Ja, den var
sig lik, samma lappverk som smälldes upp i skön
barockimitation med blandade inslag efter den stora branden 1888,
midsommareldsvådornas år. Så hade jag sett denna stad under min
barndom och hört berättelser om elden — hur man flydde norr
om Selångersån med sina på måfå räddade ägodelar — min
mormors hyresvärdinna tog av sig sina glasögon och »räddade»
dem ut ur det redan brinnande huset! Norr om ån finns än idag
några små envåningsträhus kvar, minnen av Sundsvall enligt
gamla stilen. Nu i år har stadens attraktionsvärde ökats med
några snygga funkishus, men annars är sig allting likt.

Om staden alltså inte kan tävla med minnet av Heidelberg
eller Freiburg, så står tätt bakom de sista husen på Norrmalm
det vackra Stadsberget som en skärm mot nordanvinden, och
när man från dess sluttning vänder blicken mot söder, återser
man med rörelse Södra Stadsbergets sköna båge, denna rena
linje som i barndomen gav ens själ bergets idé att bevaras livet
ut. Månne samma ypperliga skidspår som på den tiden ännu
läggs upp om vintrarna? Jag måste fråga en urinvånare. Jovisst,
naturligtvis! Traditionen lever ett segt liv. Varför skulle man
inte behålla ett skidspår i Sundsvall i en mansålder, när man
har träplogar på Kreta sedan Kristi tid? Tid är ett relativt
begrepp. Jag är ännu inte tusen år gammal, fast det är länge sen
jag var »hemma» i mitt eget landskap!

Nu är jag hemma — och rundvandringen kan börja. För mig
faller det sig naturligast att börja med Alnön, där jag är född.
Hur många gånger har jag inte skrivit detta obegripliga namn i
främmande hotellböcker! Och var gång har jag skymtat den
dimmiga konturen av ön som på kartan ser ut som en lätt
korrigerad Nike av Samothrake.

Att de sex, sju första åren av vårt liv är avgörande för vår
karaktär och livsinställning, det har pedagogiken lärt oss under
senare årtionden. Men har man också insett vilken roll denna
vår första miljö spelar för vårt fantasiliv? För mig har alla
världshistoriens tragedier utspelats på Alnön — eller åtminstone

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free