Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans W:son Ahlmann: De stora dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De stora dalarna
Ljungadalen, det var vidden och dimensionerna i landskapet.
Kraft och skönhet präglade såväl helhet som detalj. Allting
hade liksom vuxit sedan jag sist såg det, blivit större, mer
majestätiskt och imponerande. Indalens kraftigt, nästan våldsamt
formade dal med sina rytmiskt stigande dalterrasser bröt sig
hård och mörk men suverän fram genom urberget från
Kringel-fjärden mot branterna kring Ragunda. Ljungadalen gled
öppnare och friare fram mellan de vågiga, blå åsarna och gav med
sina vidare odlingsbygder en ljusare bild än sin granne.
Båda dalgångarna falla inom det norrländska
skogsområdet. I den öppna Ljungadalen är dock skogen mer skjuten
åt sidan. Där intager också odlingsbygden huvudparten av
dalgången, och industri samt från jord- och skogsbruk fristående
bebyggelse ingå här i större utsträckning än i den djupa Indalen.
Där härskar skogen nästan helt. Mellan de trånga dalsidorna
linnes plats för odling endast på terrassernas plan och på deras
icke alltför branta sluttningar.
Sedda ur ett större perspektiv framstå dock båda bygderna
blott och bart som röjningar i den stora norrländska skogen, som
gränslös breder sitt täcke över berg och dal, endast med sjöarna
som obetäckta ytor.
Men låt oss närmare se ut över Indalen från t. ex. Liden eller
Sillre och över Ljungadalen från Torpshammar.
De odlade områdena, dalfyllningarnas mjäla och lera, äro i
huvudsak täckta av vallar och åkrar på vilka de karakteristiska,
fyrkantiga små ladorna ligga utströdda, de nyare av spinkiga
bräder, de gamla byggda av rundtimmer. I Indalen sänker sig
dalfyllningarna mot älven i brott och skarpa avsatser. I
Ljungadalen sker övergången långsammare och i mjukare linjer. Men
på båda ställena och framför allt i Indalen, äro de fårade av
raviner, på sina håll så branta att sidorna icke kunnat odlas
utan äro bevuxna med björk, al, asp, rönn och hägg som i yviga
stråt bukta upp genom odlingsmarkerna. I en och annan av dessa
raviner står ännu en såg, minnande om den tid då endast
kraften i älvarnas biflöden kunde tekniskt utnyttjas, under det
att huvudfårans stora forsar och fall voro människan
övermäktiga. Först uppemot övergången mellan de odlade markerna och
dalens av morän och skog nödtorftigt täckta bergssidor stå som
regel gårdarna. Bostadshusen äro oftast stora och välbyggda
och ekonomibyggnaderna alltid många. De äldsta bära denna
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
