Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nils Ahnlund:
DET GAMLA MEDELPAD
»Varför är du icke här för att betrakta och njuta?» skriver
skalden Johan Henrik Kellgren vid midsommartid 1787 från
Selångers prästgård vid Sundsvall till en vän i huvudstaden.
»Allt är här styrka och storhet, en natur en saillie: berg mot skyn
och dalar ned i avgrund.....Vi må här som prinsar. Våra
dagar äro tämmeligen lika de första efter skapelsen.» Färdens mål
var Härnösand, men besöket där helt hastigt; redan nästa vecka ha
Kellgren och hans reskamrater på återvägen hunnit till Hudiksvall.
»Vårt korta uppehåll på alla ställen, som ej tillåtit folket att
se oss på någon annan än vår briljanta sida», skämtar han i ett
nytt brev, »har gjort att vi allestäds lämnat saknad efter oss.
Åtminstone smickra vi oss själva därmed. Jag har sagt dig förut,
att Norrland är vackert, och vackert i den stil som jag mest älskar.
Men av det resande sällskapet är väl jag den enda, som egentligen
märker det. Skada endast, att dagarna äro så mulna och kalla.»
Man talade tydligen under landsvägsresan mera om
väderleken än om denna mellannorrländska kustnatur, som för
Kellgren ledde sig som en natur på språng, en saillie Han kände sig
ensam om sina tankar. För att rätt uppskatta landskapets
tjusning behövdes kanske också skaldens öga. Det var ännu icke var
mans sak alt otvunget erkänna bergens och dalarnas
skönhetsintryck. Det allmännare sinnet för denna art av natur är en sen
kulturprodukt; just den lid, då nämnda resa företogs, kan härvid
i viss mån uppfattas som en brytningstid. Den gode rådman
Hülphers, som 1771 utgav sin förträffliga beskrivning om
Medelpad, har heller just icke ödslat ett ord på så opraktiska ting.
Kellgren hann väl knappast se annat än de visserligen rikt
växlande landskapsbilder, som öppna sig åt ömse håll från den
gamla kustlandsvägen — en verklig prövning för skjutsbönderna
på dessa backiga sträckor. Han såg endast en glimt av Ljungans
ådal, där den leende breder ut sig kring stora sjöar, den ena efter
den andra, eller smalnar till i strida fall. Han såg ej mera av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
