Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gamla Medelpad
Indalsälven med dess i allmänhet strängare tycke, en de stolta
sänkningarnas majestätiska dalfåra, över vilken ett vaggande
spel av skugga och ljus delar sina dagrar, så snart solen höjer sig
på fästet. Vid dessa resenärers besök 1787 var emellertid utsikten
över själva flodmynningen väsentligt olika den som möter i våra
dagar. Deltalandet med sina uppslammade holmar fanns då ännu
icke. I sin nuvarande gestalt är det en följd av Ragundasjöns
våldsamma utgrävning och urtappning 1796, »Vild-Hussens»
allbe-kanta storverk. Mannen var hemma i Sundsvalls stad, men bragden
eller våldsdådet utfördes inom Jämtlandsgränsen. Indalsälven
bildar i stark motsats till sin systerälv inga sjöar under sin vandring
genom Medelpad, även om den i själva Indalsbygden mildrar
sitt allvar och ökar sin bredd. Att Indalsälven liksom går rakare
på sak är en annan olikhet mellan dessa floder, som tillsammans
i så hög grad skänka landskapet sin prägel.
Kärt barn har många namn. Ljungan är sålunda ett namn, som
först i jämförelsevis sen tid enhetligt genomförts. Man talade
länge i nedre Medelpad om Tunaälven eller Njurundaälven, efter
de huvudbygder nära havet, som Ljungan genomskär under sitt
sista, slingrande lopp. En forskare har gjort troligt, att »Ognan»
varit den ursprungliga formen, och en annan har gissat på
»Innan» som äldsta namn på Indalsälven; båda dessa älvnamn
kunna nämligen påvisas på norsk botten. Vår store
kulturhisto-.riske författare Olaus Magnus, som i egenskap av avlatskrämare
1519 besökte Medelpad, skildrar livligt en mäktig, vilt
strömmande älv i detta landskap, kallad »Knoden» ; namnet skulle ha
givits därav, att den ryckte med sig och bortförde träd, stenar och
annat, som av isskorpan knådades ihop tiil stora klumpar. Man
har misstänkt en förväxling med Voxnan i Hälsingland, där en
gammal by och marknadsplats Knåda är belägen; men Olaus
Magnus tyckes bestämd nog i sina uppgifter, och vissa drag i hans
beskrivning peka avgjort på Indalsälven — närmare angivet på
den 1796 tystnade Gedungsforsen, »Döda fallet», ej långt från
Medelpads övre gräns. Älven kom, säger han, från fjällens
toppar, pressade sig mellan branta klippor och störtade sig i
dalarnas djup med väldigt dån. Vida ikring fanns i vart fall ingen fors
så känd som denna. Frågan om »Knoden» är det kanske dock
försiktigast att lämna öppen.
Vasatidens fogderäkenskaper ha många uppgifter om
Medelpads floder och vattendrag, men namnskicket är här mestadels
81
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
