- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
88

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils Ahnlund

Så blev Selångersbygden den egentliga medelpunkten för det
småningom framväxande landskapet, länge nog en del av
Stor-Hälsingland. Den historiska odlingsmark, som man här beträder,
har också den bevarat otvetydiga spår från sådana skeden, dit
inga traditioner eller uppteckningar nå tillbaka.

I likhet med det närbelägna Skön, Buresägnernas stamort, har
av allt att döma Selånger varit säte för inflytelserika ätter med ett
visst tycke av provinsadel. Landskapstinget hölls under
medeltiden omväxlande i Skön och i Selånger. Men denna sedvänja
uteslöt icke ett grundläggande företräde för den sistnämnda
orten, ty där låg den gamla kungsgården, husabyn Näs i
Selånger. Den omtalas i hälsingelagen (omkr. 1325) men har
säkerligen funnits långt före dess tid, som en del av de svenska
konungarnas stora fornåldriga godskomplex. Näs eller Kungsnäs
förblev länge den lokala förvaltningens främsta centrum.
Selångers-ortens rangställning var eljest ej enbart inskränkt till Medelpad.
I sockenkyrkan förvarades, kedjad vid väggen, den handskrift
av norrlänningarnas gemensamma lagbok, som gällde som det
normativa huvudexemplaret. Man vet det därigenom, att just
detta exemplar av hälsingelagen högtidiigen frågades till råds
1374 för att utröna den rätta sträckningen av riksgränsen. Den
ärevördiga kyrkan ligger nu i ruiner. Utom sin betydelse för
förvaltning och rättsskipning hade bygden vid fjärden en annan, den
att i viss mån utgöra en kommersiell knutpunkt, såsom klart
framgår av det medeltida byanamnet Köpstad. Platsen kan
anses som en tidig förelöpare till Sundsvalls stad, i vars ägorymd
den uppgick genom 1621 års fundationsbrev. Bland de flitigt
besökta men som »olaga» stämplade hamnar längs
Norrlandskusten, mot vilka regeringsmakten förde en långvarig men
fåfäng kamp, har också grannorten Skön en gång intagit ett
framskjutet rum. Även denna marknads- och bytesplats, som särskilt
ger sig tiifkänna på 1500-tafet, fick ju i tidens fullbordan vika för
det nyanlagda Sundsvall.

Det behöver knappast tilläggas, att dessa huvudbygder kring
Selånger och Skön alltid på det närmaste hängt samman med den
havomflutna men lättillgängliga Alnön. Rikta vi nu blicken mot
Alnösundet, vars historia har äldre data än trävarurörelsens,
kunna vi till det ovan sagda om traktens betydelse i olika
hänseenden lägga en uppgift i försvarets tjänst, som nyare upptäckter
med ganska stor säkerhet ha fastställt. Sköns forna kyrka.

88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:28:00 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1939/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free