Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
egendomliga, väckelseartade emigration, som på 1660-talet
frivilligt kom till stånd bland finnarna i västra Medelpad, med
den nyss förlorade kolonien Nya Sverige som det avlägsna målet.
Men ännu levde finskan kvar här i åtskilligt mer än ett
århundrade, brukad man och man emellan. Biskop Franzén skall vid en
visitation på 1830-talet i Borgsjö ha råkat en finngubbe i orten,
som rent och oförfalskat talade hans eget hemlands huvudspråk.
Till det gamla Medelpads rikedomskällor hörde på ett
särskilt sätt det indräktiga havsfisket, praktiskt taget liktydigt med
strömmingsfisket; i äldre tid talade för övrigt också
norrlänningen om »sill» och »sillfiske». De egentliga knutpunkterna för
denna näring voro av ålder tillfinnandes kring Brämösundet i
söder, en trakt omspunnen av sjöfolkets legender, och på
Tynderölandet längre åt norr. Mycket tidigt möttes här de
strandägande byamännen i nejden och fångstmän eller
handelsfolk från långväga orter; med utnyttjande av fiskevattnen de
tävlande »skärjelagen» emellan följde tyvärr också »avund, hat
och orätt», som saken uttryckes 1477 i ett av Sten Sture den
äldre givet dombrev rörande just Brämön. I spetsen för den
efterhängsna utsocknes konkurrensen finner man snart
stadsfiskarna från Gävle, och sent rymde de fältet.
Medelpadsintresset åter får i sinom tid sin starkaste målsman i Sundsvalls stad,
vilken genom Gustav Adolfs privilegier bl. a. tillerkändes rätten
till den värdefullaste delen av fisket kring Brämön, med
huvudstation i Lörudden på fastlandssidan.
Förundransvärt mycket, för vår tids sätt att se, kommo
dessa fisken att betyda för det lilla nya stadssamhället på dess
långa väg från skäligen ödmjuka villkor och mått till den
säkra ställning inom nordsvenskt ekonomiskt liv, som
utvecklingen förberedde. Den till fiske hänvisade delen av
stadsbefolkningen, det s. k. fiskerskapet, utgjorde nämligen i flera sekler
huvuddelen av det burskapsägande borgerskapet i Sundsvall,
den breda borgerliga demokratien. Flertalet småstäder längs
Norrlandskusten uppvisa liknande förhållanden. Och dessa
under stadsmannarätt lydande havets arbetare avskilde sig i
mångt och mycket som en menighet för sig. Livet på fiskeskären
hägnades av en fast ordning under tillsyn av särskilda
hamnfogdar. Så snart havsisen gått, skedde den allmänna
utflyttningen med familjer och småkreatur till sjöbodarna därute;
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
