Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Ahnlund: Det gamla Medelpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Ahnlund
1851 nära stadsgränsen av Friedrich Bünsow, senare grundare
av Skönviks aktiebolag (från 1861) och även han till börden
tysk. Först i tredje rummet kommer tydligen ångsågen i
Vivstavarv, som man länge ville tillerkänna prioritet.
Utan bakslag blev väl ej det uppsving i hela landskapets
handel och vandel, som så inleddes; men bakslagen till trots vilar det
över den följande tidens utveckling prägeln av något
sammanhängande och enhetligt. Det är under dessa årtionden, med ökad
takt från sextiotalets mitt, som industriområdet kring Alnösundet
växer fram, »såg vid såg, vart jag såg», under tävlande
samverkan av infödingar och främlingar, ej minst norrmän. Där
märkes också ett beaktansvärt inslag från Jämtland, som
numera slutgiltigt frigjort sig ur de kommersiella band, vari
köpmännen från Sundsvall rätt länge strävat att hålla
grannpro-vinsen. En föregångsman som Nils Wikström, ägare av Mons
sågverk, kom från Östersund. För attoitan mellanhänder kunna
försåga och utskeppa virket från egna skogar anlade 1867 ett
bolag av jämtländska hemmansägare en ny ångsåg i Timrå,
Östrands sågverk. På samma plats reser sig nu sedan några år
Europas största och modernaste sulfatfabrik.
Ty endast den närmaste framtiden, räknad från dessa
genombrottsår, hörde dock den rena sågverksrörelsen till. En
avlägsnare framtid, redan bevittnad av oss som nu leva, skulle
stå i tecknet av en trävaruförädling så högt uppdriven, så
förfinad, att den för ännu väntande tidsåldrar öppnar nästan
svindlande perspektiv.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
