Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Torsten Hèrnod:
EN SVENSK INDUSTRIELL
STORBYGD
^Norrland börjar för genomsnittssvensken i Gävle och slutar
någonstans i trakten av Kiruna och Abisko. Mellan dessa platser
finnas visserligen betydande landområden, där man kan åka
skidor — som i Storlien — eller få se, hur man gör guld — i
Boliden. Helst sover man på resan till de båda platserna. Är
man i 50—60-års åldern, har man på sin tid lärt känna detta
land genom att läsa om dunkla furuskogar med kåda, linnea och
»En ringdans medan mor väntar» av Pefle Molin, vilkens poesi
man blandar med indignationen över dåtida bolags och
bolagsdisponenters fruktansvärda framfart bland självägande bönder
och på Hotel Knaust i Sundsvall. Och indignationen sitter i.
Är man av något yngre årgång, har man genom Per
Hallströms »Döda fallet» och Carl Lindhagens Norrlandskommitté
gjort sig förtrogen med storslagenheten i norrländsk natur och
norrländskt kynne och framför allt med den förbannelse, som
kapitalistisk företagareanda — oftast genom från söder inflyttade
— spred bland det poetiska folket.
Så kom Olle Högberg. »Den stora vreden» blev med Iduns
hjälp en mustig brygd från Karl XI :s och Karl NII :s tid, vilken
begärligt dracks vid aftonlampans sken i många svenska hem.
Och i många svenska hem var man på det klara med, att så
där är det, så där har man det alltjämt i Norrland.
Slutligen trädde den oförskräckte, men beträffande Norrland
så kunnige Ludvig Nordström fram. Han slog upp porten, gjorde
en trevlig gest och sade: »Varsågod och stig in i Thomas Lacks
stora hus.»
Men det är som om man inte riktigt hade vågat stiga in. Det är
som om det alltjämt vore något underligt med Norrland. Det är
ett mystiskt brus redan i ingångshallen. Golven äro knöliga av
hårda kvistar, det knakar i dörrarna, man blir andfådd i trap-
7. STF 39.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
