- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
130

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Hèrnod: En svensk industriell storbygd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Torsten Hèrnod

Till Medelpad kom den första sågen genom Johan III, vilken
i stort behov av bräder för sina slott, kyrkor och gårdar i skrivelse
av den 21 november 1572 till vederbörande fogde befallde, »så
fram t du vill undvika vår ogunst», att tre eller fyra sågekvarnar
skulle anläggas. Som följd av detta dekret stod år 1574 den första
Medelpadssågen i Ovansjö by i Njurunda socken färdig.

Hur denna utveckling sedan fortlöpt fram till
sågverksindustriens storhetsdagar har i vissa detaljer redan vidrörts och
tecknas för övrigt på annat håll i denna årsskrift. Här må endast
betonas i hur hög grad sågverksdistriktet kring Sundsvall byggdes
upp av utländska företagare och i stor utsträckning också med
utländskt kapital.

Sverige tog ju ursprungligen sågverkstekniken från Tyskland
och Holland, och med den utveckling, som tager sin början i slutet
av 1840-talet stöter man här på en rad av utländskt klingande
namn som Bünsow, Hæffner, Röhss, Dickson, Postel, Aston, Jacob
och Abbot.

De tvenne pionjärnamn, som leva starkast i minnet, äro de
tidigare omnämnda Bünsow (Skönvik) och Dickson (Svartvik).
Några ord om dessa släkter och deras insats är här också på
sin plats.

Bröderna Robert och James Dickson inträffade i Göteborg under
allra första åren av 1800-talet, utrustade med obetydligt kapital
men med energi, beslutsamhet och framtidsblick. Grunderna till
de miljoner Dicksonska familjen kom att besitta, förvärvades
via värmlandsskogar under Dejefors, Forshaga och Edsvalla,
och under 1840—1850-talen, den industriella utvecklingens
speciella år, förvärvades och uppfördes anläggningar icke blott i
Medelpad men även i Västerbotten invid Umeå, Baggböle, som
ortsbefolkningen såg på »som ett befästat läger», Holmsunds
lastageplats, Husum och Gideå i norra Ångermanland samt
Askesta i Söderhamns distrikt. Samtliga voro betydande
anläggningar. I Medelpad förvärvades Matfors 1831 och Svartvik 1832.
De första Dicksönerna bedrevo en intensiv verksamhet, byggde
och rensade flottleder, anskaffade fartyg, upprättade eget kontor
i London och utsträckte träleveranserna redan under 1850- och
60-talen till transoceana hamnar i Sydafrika, Australien och
Asien. Administrationens säte var i Göteborg, därifrån man noga
följde lokalförvaltningarna. — De norrländska intressena
om-händerhades av grundarnas tvenne söner, James Dickson d. y.,

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free