Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils August Flodén: Bondevinter. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljuset. Så de hemstöpta talgljusen och dankarna och senare de
osande fotogenlamporna. Men i våra dagar har i stället för dessa
enklare ljuskällor i stor utsträckning det elektriska ljuset blivit
tillgängligt i bondgårdar och småstugor. Och i den mörkaste
vinternatt kan nästan vilken som helst av dessa gårdar och stugor utan
njugghet bjuda på det klaraste ljus.
För de bygder, som icke råkade ligga efter de stora
huvudstråken — alltså de flesta här i Norrland — var vintern fordom också
en isoleringens tid. Vi förflytta oss ett antal decennier bakåt i
tiden och se en by någon mil från färdvägen. Skogen stod tät och
mörk omkring den. Snön låg djup över gärdena och kring de
många grå husen. Människorna skötte sina sysslor dag efter dag
på gårdarna och i markerna. Främlingar funno ej vägen dit.
Grannarna voro upptagna var och en med sitt. De korta dagarna
förgingo grå och entoniga. Nätternas stjärnlysta tystnad bredde
sig stor och tung över de sovande byarna. Vinterns välde var
mörkt och strängt. Ensligheten kanske inte kändes så hårt av de
människor, som inte visste av annat, men den fanns där och
satte sitt märke på människorna själva och deras livsyttringar.
Endast i mindre utsträckning kan man påstå, att denna
isolering numera och så fattad är för handen. Samfärdseln har sin
praktiskt taget ostörda gång på vintern liksom på sommarn, och
den känsla av oövervinnelig instängdhet, som förr kunde
bemäktiga sig en vinterisolerad människosjäl, har i varje fall mist
det mest förlamande i sitt grepp.
Om bondevintern sålunda numera inte ter sig alldeles likadan
som förr och om de förändringar, som under tidernas lopp ägt
rum, i stort sett medfört en förbättring av bondens
levnadsförhållanden och också gjort dessa mer likartade andra människors,
så innebär detta ingalunda alt bondevintern i våra dagar skulle
förlorat hela sin ursprungliga och särpräglade karaktär.
Under det gamla självhushållets tid hade ju hela året sitt under
tidernas lopp framvuxna och fastslagna arbetsschema. Om man
säger, att på en bondgård under ett år tusen saker behövde utföras,
så är detta inte bara ett tomt och överdrivet talesätt utan ett
uttryck för en troligen ganska exakt verklighet. Men varje sak
krävde att bli gjord på sin tid, om det hela skulle gå i lås. Och så
uppkom detta av årstidernas växling, av hårt nödtvång och fritt
avpassad ändamålsenlighet sammansatta schema, vari hela årets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
