Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils August Flodén: Bondevinter. En rapsodi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISils August Flodén
åstadkommit de stora skillnaderna mellan gammalt och nytt
även i bondehemmen och på landsbygden i allmänhet, har
fördelat sig jämnt på alla olika arbetsområden. Och man är utan
vidare frestad att påstå, att särskilt bondehemmets kvinnor i
detta avseende blivit icke så litet misslottade. Sålunda arbeta de
också ännu i stor utsträckning på de gamla sätten och i de gamla
formerna. Men en tröst är ju, att dessa förhållanden numera
blivit så allmänt observerade och i sådan grad föremål för
diskussion, att man torde vara berättigad vänta en tingens ändring
till det bättre i jämförelsevis närliggande tid. Och väl är ju det.
Men vi ha ännu hört bra lite om skogen. Bondens förhållande
till denna har ju under det sista halva seklet varit föremål för
genomgripande förändringar. Ännu inpå 1860-talet kände man
ju i stort sett inte till andra produkter från skogen än kol till
järnbruken samt bjälkar. Vad man för övrigt tog ur den, det var
vad man behövde till de olika husbehoven. Bjälkarna, som
täljdes i 10—12 och upp över 20 tums fyrkant och i längder på cirka
30 alnar, levererades på älven, dit de i många fall måste köras
en eller två mil. En leverans av ett trettiotal sådana på en vinter
kunde betyda en inkomst av 5—600 kronor. Men så småningom
blev det också avsättning för sågtimmer till de olika vattensågarna
och hur den saken sedan utvecklat sig behöver här icke antydas.
För bondens vinter betydde emellertid skogshanteringen ett
alldeles nytt inslag i arbetet och livsföringen. Och med tiden blev
det väl också denna hantering och vad den förde med sig i
släptåg, som kraftigast framdrivit den ekonomiska och sociala
revolution, som successivt ägt rum under den senaste människoåldern.
På 1870-talet hade värmlänningarna kommit farande. De hade
lärt sig nyare metoder för timmerkörningen, och då de stora
drivningarna började, blev det också åtminstone till att börja
med goda förtjänster. Nu fick också bondevintern en förändrad
karaktär. Skogskörslorna togo allt mer och mer av tiden. Och i
samma mån som metoderna för de gamla vinterarbetena
förbättrades kunde de nödtorftigt ändå medhinnas. I många fall
fingo de nog också stå tillbaka för det direkt inkomstbringande
arbetet i eller försäljningen från skogen.
Efter hand som bondskogarnas urbestånd uttagits och
markerna överförts till mer eller mindre växande bestånd av olika
åldrar ha också vinterarbetena i skogen minskat. De årliga av-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
