Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henrik Cornell: Byggnadskonst och prydnadsslöjd i Medelpad. Några anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byggnadskonst och prydnadsslöjd
slutligen en konstnärligt fulländad lösning, då han 1782 skapade
sitt mästerverk, stapeln i Borgsjö, konungen bland alla trätorn i
Norden, fantastisk i sin skönhet genom formatets
monumentalitet och resningens prakt. Den grupp, som bildas av Pål Perssons
stapel, Daniel Hagmans kyrka och sonen Per Hagmanssons
1806 tillfogade klassicerande stigport har knappast någonstädes
sin like.
Samtidigt med detta ägde Medelpad också flera betydande
bygdesnickare, som försågo bondehemmen med möbler av olika
slag. Vi känna emellertid icke deras namn, blott deras verk.
Av dessa ha endast ett fåtal blivit bevarade, men de äro i stället
så mycket förnämligare. Från Borgsjö har till Nordiska museet
kommit en liten elegant gustaviansk hörnhylla, prydd av joniska
kolonnetter och sirliga urnor. Av stilen att döma kan den ha sett
dagen på 1780-talet, och man är frestad att gissa på att den
utförts 1783 av Johan Edler under den tid, då han var sysselsatt
med byggandet av det stora altaret i Borgsjö kyrka. Från
rokokotiden härrör en magnifik släde med rikt skulpterat ryggstycke.
Bland 1700-talets konstfärdiga snickare tages dock priset
av den mästare, som väl på 1730- eller 40-talet utförde det stora
skåpet från Ljustorp, nu i Nordiska museet. En onekligen
monumental komposition är här åstadkommen med mycket enkia
detaljer. Skåpet är säkerligen betecknande för den anda av
ilärdtös saklighet, som man så ofta tycker sig spåra i landskapets
kultur. Ofta har den verkat hämmande på den konstnärliga
verksamheten. De ornamentsmyckade husen och sirade
förstu-kvislarna, de målade eller skulpterade möblerna och
inredningarna äro i Medelpad icke på långt när så talrika som i
grann-provinsen Hälsingland. Men i de fall, då den konstnärliga kraften
verkligen övervinner motståndet, visa sig de medelpadiska
bygdeskulptörerna och byggmästarna vara betydande konstnärer med
förmåga att finna sakligt enkla, självklara och samtidigt
monumentala lösningar. Även gårdarna ge oss ofta detta intryck.
Om man frånHälsingebygderna med deras oändligtlånga,
kuliss-artat smala men ofta mycket effektfulla hus kommer till
Medelpad, kan man inte undgå att lägga märke till att husen ofta äro
korta och massiva, ha samlats på en mera ekonomisk och
ändamålsenlig plan, som inte kan förenas med en så pompös fasad.
Utgångspunkterna för gårdarnas plan och arkitektur äro i övrigt
naturligtvis desamma i Medelpad som i de angränsande pro-
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
