Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Medelpadsbygd
att ge, är väsentligen mina egna personliga minnen, intryck och
iakttagelser, sammanställda med vad jag vid olika tillfällen
erfarit ur folkmun, mest av äldre personer i min hembygd — kort
sagt några spridda drag och glimtar, ingen samlad helhetsbild, av
bygdens liv och förhållanden i övrigt, sådana de nu äro och
tidigare varit i Borgsjö och de närbelägna trakterna av Ljungans ådal.
Vad skogen betyder för våra dagars Norrland, är så allmänt
och väl känt, att man nästan riskerar att göra sig skyldig till en
banalitet, om man erinrar om det. Därav bör man emellertid
inte låta förleda sig att underskatta den roll, som jorden och
dess avkastning spelar i den norrländska landsbygdens ekonomi.
Den gröda, som här sås och skördas, är utom hö, grönfoder
och potatis, råg, korn, havre och blandsäd. Främst kommer
kornet, Norrlands sädesslag framför andra. Medelpadingen
använder det alltjämt ej blott som foder åt kor, höns och grisar,
utan också till människoföda. Av kornet fås tunnbrödet, som
ätes färskt och mjukt eller torkat och bakas i olika tjocklekar,
samt gröten, kornmjölsgröten eller vattgröten, min barndoms och
ungdoms ständiga kvällsrätt. Får man till den senare god mjölk
och därtill, som ofta brukas i dessa trakter av Medelpad,
lingonsylt, är den en allt annat än föraktlig kost. Havren och
blandsäden gå till kreaturen. Den förra användes som foder åt
hästarna vid tyngre arbeten, ej minst under timmerkörningen om
vintrarna. Främst är dock Medelpad ett höproducerande land.
Av länets åkerjord användes 1927 ej mindre än 66 proc. till
vall, och den siffran torde nog ganska väl återspegla
förhållandena även i Ljungans ådal. Jordmånen, i stort sett en relativt
lättbrukad lerjord, är bördig och frambringar på de bättre skötta
gårdarna höskördar sådana att de, — det vet jag av erfarenhet,—
t. o. m. förmå väcka genuina skåningars odelade beundran.
Hit skulle man utan våda kunna föra den man från detta av
försynen rikt benådade land, som, när han härom året på en
bilresa tillsammans med en av mina bekanta kom upp till
nordligaste Dalarna och inte längre såg klöver, greps av ett sådant
missmod, att han med bestämdhet insisterade på att få vända om.
När jag skriver dessa rader, uppstiga i mitt inre minnen av
varma högsommardagar med frodiga, doftande klöver- och
timo-tejfält mellan gröna hagmarker och mörkare skogsbryn, av
häs-sjor i täta rader, dignande av friskt, nyslaget hö, av ljumma
augustinätter med lysande kornblixtar och dävna lukter från
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
