Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Medelpadsbygd
arbeten, vidjeflätning ni. m. När högsommarvärmen kommer
och »åvåten» — knott, tlugor och broms — anmäler sig på
allvar, kan det hända, att kreaturen återvända till vallen redan
tidigt på dagen för att bli insatta i fähuset. Vill man då
förebygga, att de sina av brist på näring, måste man släppa ut dem
i den tidiga morgonväkten. I svamptiden lockas de ofta att ströva
vida omkring och kunna då vara besvärliga nog att få hem till
kvällen. Verkligt bekymmersamt blir det, när något av
kreaturen skiljer sig från de övriga i flocken och inte kan återfinnas.
Många äro de kor, som slutat sina dagar i en tjärn, ett sumphål
eller en kallkälla, där de gått ner sig, och sådant händer
emellanåt även med någon av bygdens hästar, vilka här liksom i det
övriga Norrland vissa tider på sommaren ännu den dag som är
i stor utsträckning släppas att ströva fritt på skogen.
Men livet i fäbodarna var inte blott strävsam möda, omsorg
och bekymmer, det hade också andra och gladare sidor, som
inte saknade inslag av romantik. Då och då, vid midsommar,
i slåttern eller när det stundade till söndag, kommo byns unga
män dragande till vallen i samlad skara och åtföljda av
spelman, och så länge det besöket varade, kunde det vara festligt
nog på skogen. Då blev det dans och musik, och den musik man
dansade efter var bygdens egna vackra gamla låtar.
Jag erinrar mig ett fäbodbesök för längesedan, inte mitt första,
men det som ristat sig djupast in i mitt minne. Det var i min
tidiga ungdom. Jag hade fått följa min äldste broder på en
fisketur till Nybygget, en av Borgsjöbyns gamla fäbodvallar, mer
än två mil rätt norrut på skogen nära gränsen till Jämtland.
Fäbodställets namn har sin särskilda historia. Det hade från
första början, därom vet bygdetraditionen besked, icke varit
en bovall utan ett finn-nybygge, och ännu på min tid visades vid
vägen över det långsträckta, ödsliga Värdsjöberget några
kilometer närmare bygden slagg och bränningsplatser, som sades
vara lämningar efter finnarnas myrmalmsberedning.
Alltnog, vi styrde vår färd till Nybygget. Starten hade
emellertid av någon anledning skett först på aftonsidan, och när vi
kommo fram var det redan sena natten. Det återstod blott att äta
en bit mat och krypa till kojs i en bostuga, dock först sedan vi
satt ut våra nät med hjälp av den skröpliga gamla båten, otät
som ett såll. På morgonen vid fyra-femtiden väcktes jag ur min
halvslummer av sång. Det var fäbopigan, Brita, som förde val-
13. STF SU.
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
