Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Arbman: En Medelpadsbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Arbman
börd skall hennes sång under den tid, då hon ännu var i Nybygget,
en gång vid gynnsam väderlek ha hörts från en plats omkring
en mil därifrån.
Nu är Brita längesedan borta, och de gamla fäbodställena
avfolkas det ena efter det andra, även om åtskilliga av dem ännu
äro i bruk. En efter en falla de gamla stugorna och ladorna
samman, och långsamt men obönhörligt rycker skogen in över
de gräsbevuxna vallarna. Ännu en tid skola de ligga där i
skogs-ensligheten som grönskande oaser, livande vandrarens öga och
täljande för honom om tider som varit, men huru länge?
Som synes, har skogen för befolkningen i dessa bygder
liksom i hela det övriga Norrland sedan urminnes tider och långt
ned på 1800-talet spelat väsentligen samma roll som lövängen
i de syd- och mellansvenska provinserna: den nyttjades
väsentligen som betes- och fodermark, ehuru visserligen till en icke
ringa del i former, som inneburo en hänsynslös beskattning av
trädbeståndet. Vad man därutöver hämtade från densamma i
form av ved, bjälkar och sågtimmer, husbehovsvirke,
hässje-roor, gärdsel m. m., representerade i jämförelse med de sist
berörda ingreppen försvinnande små kvantiteter. Två
omständigheter medförde härutinnan en radikal förändring. Den ena var
den i senare hälften av 1800-talet inträdande och snabbt
fortskridande rationaliseringen av jordbruket, den andra var
skogsbrukets omläggning till stordrift, som på några årtionden i grund
förvandlade bygdens hela fysionomi.
Den moderna skogshanteringen har som bekant sin betingelse
i sågverks- och massaindustrien. Den förra daterar sig från
mitten av 1800-talet och dominerade länge hela trävarurörelsen,
medan under de senare årtiondena tillverkningen av trämassa i
skilda former antagit allt större proportioner, till icke ringa del
på bekostnad av sågverksindustrien.
Man började med de grövre och grövsta dimensionerna och
köpte mestadels på s. k. arrendekontrakt, enligt vilka ägaren
för en tid av exempelvis 20 eller 50 år sålde rätten till
avverkning av virke över en viss grovlek på sitt hemman, för att
efterhand alltmera övergå till inköp av hemmanen som sådana och
på evärdelig tid, en rörelse som fortsatte ett gott stycke in på
1900-talet. Livligast voro försäljningarna på 1870-talet, då
åda-len upplevde en högkonjunktur, som knappast äger sitt mot-
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>