Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Dagar i Österlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagar i Österlen
I varje fall bestrider ingen, att Simrishamn har giltigt anspråk
på att räknas som Österlens huvudort. Staden har länge delat
landsändans relativa isolering; den direkta järnvägsförbindelsen
med Malmö blev icke färdig förrän på 90-talet, och dessförinnan
var det för simrishamnsbon ett företag att resa till Ystad eller
Kristianstad. Det är naturligt, alt lokalpatriotismens låga hålles
ömt brinnande i ett sådant samhälle. Man har inrättat sig så
trevligt som förhållandena medge. En äldre dam, tillhörande
stadens ledande familjer, svarade mig på frågan om icke
vintrarna blevo enformiga: »Det är inte farligt, men jag har nu
aldrig brytt mig mycket om biljettnöjen».
Man är med rätta stolt över de spatiösa köpmanshusen och de
välbevarade trädgårdarna från 1700-talet. Tegeltaken dominera
hela stadsutsikten från S:t Nicolai kyrktorn och äro i fogarna
prydda med vita bårder, som på murarspråket heta skällning.
Stora Norregatan är i byggnadsväg något av det mest homogena,
som man kan få se i svenska småstäder. Måtte den aktas och
skyddas, måtte den aldrig råka ut för en reglering!
Den som vill ha en bild av allmogekonsten i Österlen
försummar icke hembygdsmuseet, som särskilt har en ypperlig
samling av brokigt bemålade kistor och s. k. gratulationsstycken
— däribland praktnummer med fullkomligt modernistiska
färgkompositioner. I den ståtliga Björkegrenska gården har man
tillfälle att se, hur ett hederligt rederikontor tog sig ut under den
gamla patriarkaliska regimen; inredningen är bevarad med
mönstergill pietet. Det kan också löna sig att söka upp tågstugan,
det lilla garverimuseet, där verkmästare Almlöf beskriver
procedurerna i detta hantverk, som har historisk hävd i Simrishamn.
På gesällskåpet ses uppklistrade porträtt av Robespierre och
Oscar II sida vid sida — gesällen hade tydligen ingen utpräglad
politisk åskådning. Det har slutligen också sitt intresse att kika
in i något av fiskrökerierna vid hamnen. Simrishamns rökta
fisk har specialrykte; enligt gammal regel skall det användas
alved, och antagligen följas även andra lokala nedärvda
föreskrifter. Trålarna samlas i hamnen, ett livligt skådespel varje
dag. Lukten av den färska fisken sprider sig längs kajerna, och
på bänken framför kungl. tullkammaren dryftas
konjunkturerna i pipröken. Tyvärr är ju fisket i Simrishamn icke längre
vad det en gång var, när bankarna vid Bornholm tycktes ge
spättor i outtömligt, sprattlande överflöd.
253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
