Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anders Österling: Dagar i Österlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagar i Österlen
tänker då närmast på Vitaby, Ravlunda och Östra Vemmerlöv,
men naturligtvis borde urvalet sträcka sig vidare.
Vitaby har min förkärlek. Det är alltid lika högtidligt att
stiga upp för den branta trappan till kyrkbacken och se
slättlandskapet inramat av den vita strävpelaren, som om templet
ville taga hela bygden i sitt beskärm, så att säga under
armbågen. Jag försummar aldrig att gå in och beundra det ädla
triumfkrucifixet, som har prytt sin plats över korbågen i sju
sekler. Sedan småler jag också igenkännande mot apostlarna,
som äro avmålade på läktaren. Den lantlige artisten har
framställt dem med nästan karikatyrisk rabbintyp, och allesamman
ha fötterna utåt. Vid gärdet stå kyrkogårdens stenkors i
omedelbar närhet av den halmtäckta grannlängans avdelning för höns
och kalkoner; men det finns intet stötande i detta idyllmotiv.
Dessa vita Leghorn som värpa ägg åt de efterlevande äro också
högljutt medvetna om sin betydelse.
Kalkmålningar är det gott om i Österlens kyrkor. Det vackraste
i den vägen är nog absiden i Övraby kyrka med kristusfigur
på blå grund, flankerad av regnbågsskimrande änglar. Denna
juvel ger ett intryck av cistercienserkonstens milda renhet.
Mera bisarr verkar Östra Herrestads kyrkointeriör, som är
alldeles fullmålad. Beryktad är helvetsframställningen, som dock
lyckligtvis har blivit ganska nerrökt på sin framträdande
murplats nära predikstolen. Det kan icke vara hälsosamt för
församlingen att varje söndag som Gud ger — och de ha varit
många — se överdjävulen rida på det eldsprutande vidundret
och blåsande i ett jättehorn, på vars kant en underdjävul i sin
tur blåser i ett annat mindre horn o. s. v. Utvisningen ur
paradiset har dock en viss naivt rörande poesi liksom en del andra
scener, t. ex. framställningen av Vår Herre, som konverserar
Jungfru Maria på en grön soffa.
Av alla skånska lantkyrkor har som bekant Sankt Olof bäst
bevarat sitt medeltida skick. Altarskåpet i lybeckerstil är ett
förstklassigt konstverk, och helgonkungens bild med silveryxa i
hand och trollet Skalle vid fötterna har icke upphört att
sysselsätta folkfantasien. Hannas nätta kyrka är en av provinsens
äldsta, men får nu sin prägel av bondrosig barock med väl
samstämda färger. Löderups kyrka har sin största skatt i
dopfunten, huggen av den mästare som har fått namnet Majestatis.
I tornet visas alltjämt den gamla kyrkporten med märken efter
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
