Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gunnar Santesson: Om bergbestigning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gunnar Santesson:
OM BERGBESTIGNING I SVERIGE
Då Charles Rabot som förste bestigare stod på Sveriges högsta
topp år 1883, kunde han blicka ut över ett väldigt antal av vilda
högfjäll, som dittills ej blivit beträdda av människofot. Ty så var
det på 1880-talet — bergbestigning i Sverige var en okänd sport,
och över de ståtliga massiven i det inre av Lappland vilade ännu
något av den första skapelsedagens absoluta fridfullhet.
Kartografen Bucht delar med Rabot äran av att ha inlett
erövrandet av vårt lands högsta toppar, Frågan är för övrigt om
Bucht icke har rätt att nämnas som den störste av dessa båda
pionjärer. Ty även om Rabots uppstigning på sydtoppen i
Kebnekaise står som den centrala händelsen, var dock Bucht flera
år före Rabot i Lappland och utförde i det tysta en serie
märkliga högfjällsbestigningar. Detta verk har sedan fullbordats under
de följande femtio åren, och de obestigna topparnas antal har
med stor haslighet närmat sig siffran noll. Man måste åtminstone
säga att det i våra dagar icke längre finnes något verkligt
högfjällsmassiv i Sverige, som det ännu återstår att erövra.
Därmed är icke sagt, att en tränad sportsman ej skulle ha
möjligheter att fortfarande göra nya turer, framförallt då i Lappland,
ty många av våra högsta toppar äro blott bestigna från ett eller
ett par väderstreck. Det måste alltså anses möjligt, att åtskilliga
korta och praktiska bestigningsleder i de olika fjällen, och
kanske framförallt åtskilliga rena klätterleder ännu vänta på sina
upptäckare. Utvecklingen har visat, att lätta klätterleder t. o. m.
börjat användas som vanliga turistleder, förutsatt att de erbjuda
en kortare väg till toppen.
Man behöver blott tänka på sydtoppen i Kebnekaise, landets
högsta punkt. Den bestegs förr nästan alltid — och för övrigt
stundom fortfarande — längs en ganska omständlig och ansträngande
led från söder över fjället Rullevare. Numera torde Kebnekaise
oftast bestigas via den s. k. östra leden, som ganska
nära sammanfaller med kompasskursen från turiststationen till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0290.html
