Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Om bergbestigning i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svcd Hjörklund foto.
Vid färder över isfält och jöklar äro stegjärnen förträffliga,
ibland oumbärliga hjälpmedel.
ej sällan, att kroppstyngden upphänges på i sprickor inslagna
ringbultar samt fotfästena ersättas med i ringbultarna fästa
stigbyglar. Med hjälp av ett rätt invecklat system av linor drar sedan
andre man upp förste man tills han kan slå in nästa ringbult
o. s. v. — på detta sätt forceras även överhängande klippartier.
Hos oss saknas nog i allmänhet förutsättningar att driva
be-stigningstekniken så långt.
Några ord skulle kanske också sägas om vinterbestigningar i
Sverige. Landets högsta topp, sydtoppen i Kebnekaise,
erövrades första gången vintertid av H. N. Pallin 1908. Samme kände
sportsman utförde även första vinterbestigningen av Sarektjåkko
1916. Vinterbestigningarna av våra svåraste toppar äro däremot
av yngre datum. Perikpakte bestegs sålunda år 1924 (Boberg
och Eklund) samt Stora Höktoppen och Nallopiken 1937 (Nygren
och Juhlin-Dannfelt). Ännu äro emellertid åtskilliga
lapplandsloppar obesökta vintertid. De svårare vinterbestigningarna i Sverige
bjuda på betydande sportsliga moment och ställa därför också
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
