Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
plar, sökande liknande lokaler som gärdsmygen. Skärpiplärkan
visar förvånande härdighet, helt muntert trippande över frusna
tångsträngar eller flygande i litet hoppande lågflykt i
strandkanten. Det händer också — vid strandhus på öarna eller vid
fiskelägen — att talgoxar, pilfmkar och gråsparvar ha ärenden nere i
tångranden under vintern. Det kan vara infrusna små kryp eller
ilanddrivna frön, som locka. Kringströvande flockar av
gulnäb-bad fmk, av grönsiskor och av snösparvar komma också
vintergästande här.
Vore man en vinterdag som denna ute på de yttre skären,
så är det ganska sannolikt att man mötte en av bohusstrandens
mest älskvärda vintergäster. Skärsnäppan, den lilla buttiga
vadarefågeln av släktet Tringa, är en företeetse som man
vintertid knappt väntar sig här ute i skären. Hon är emellertid
regelbunden gäst, men bunden till de skär som ligga isfritt. Där löper
hon i stranden, en förtjusande uppenbarelse, som jag mången
gång under vettskytte kunnat beundra och haft min ensamma
glädje av.
Är det dyning mot skäret kan ingenting vara graciösare än
skärsnäppornas lilla näringsjakt, när de följa efter den
undanvikande vågen på hällen, hastigt snappande efter ätbart, som
den haft med sig, för att kvickt och precis ränna undan när
nästa brytare kommer fräsande upp över häflen. Deras pigga,
sköna rörelser äro så i harmoni med havet, deras öga så lustigt
vaket, uppmärksamt, deras sällskaplighet i kustens och skärens
äventyrsvärld så rörande. Kölden i och för sig synes ej göra dem
bekymmer. Men en hård vinter, med fast is långt ut till havs,
kunna de ju ej klara.
Jag har gott i minne hur en gång i världen denna lilla vadare
liksom uppenbarade för mig den bohuslänska strandens
särskilda karaktär.
En senhöstmorgon satt jag i skjutskåren på ett skär här i
Göteborgs norra skärgård, väntande morgonsträckande fågel
med vettarna utlagda. De lågo i lä om en fri liten klippa, rund
och slipad och brant välvd. Ett litet sällskap skärsnäppor slog
till på denna och började sin kvicka figuré mot dyningen, som
slickade den blanka hällen. De löpte upp med den hävande
vågen, följde med den i dess reträtt — allt i en rytm, som hade
något märkligt, tjusigt, musikaliskt över sig. Samtidigt kändes det
som andetag av havet, djupa, regelbundna, tungt tonande.
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
