Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
bunden rytm. Men under lugnare perioder och normalare
strömförhållanden kan tidvattnet väl göra sig märkbart. I samband
med vissa undersökningar i Göteborgs hamn och älvens nedre
lopp har man funnit periodiciteten och mätt den genomsnittliga
nivåskillnaden mellan vattenstånden vid resp. ebb och flod.
Den är ej stor, men tydlig nog; uppmätt till 22 centimeter. Med
de instrument, som anlitas, avläses tidvattnet även vid oväder
och stormflod.
Under några och trettioårs vistelse vid denna kust, i umgänge
med detta vatten , har också en annan företeelse blivit märkbar —
ett fenomen, som i hög grad berör strandens förhållanden. Det
är landhöjningen, som under denna tidrymd gjort fullt
märkbara framsteg. Är man »strandsittare» med stuga tätt vid egen
bit strand, så kan det ju hända att man icke utan belåtenhet ser
sin tomt växa och bli rymligare! Men i stort sett är fenomenet
ej så behagligt. Små farleder, där man förr ogenerat seglade
igenom med sitt enkla flytetyg, ha i senare tid visat sig ha grundat
upp eftertryckligt och kunna passeras blott vid verkligt
högvatten. Så kallade böar, välkända för västkustseglare, ha också
allt mera lyft sina hjässor mot vattenytan och blivit lömskare —
där de ej rent av blivit synliga över vattnet. Vikarna ha
naturligtvis också grundat upp, och bryggor ha blivit »för korta».
Detta är ju gamla välkända tecken på landhöjningen i
Skandinavien, och i Bottniska vikens strandlinjer finner man väl mera
drastiska förändringar. Men det känns likväl underligt att under
en relativt ringa period — låt vara lång i ett människoliv —
kunna själv ögna tecknen på sådana krafter, som ha ett ganska
högtidligt geodynamiskt värv.
Förändringarna i stranden inskränka sig ej till landhöjningen,
vilken biologiskt sett ej alltid medför någon omvärdering av själva
strandkanten, blott förskjuter den. Efter hårdare isvintrar,
sådana som till exempel 1929, kan man under vårens och
sommarens seglatser få se ljust kalkgröna, stora fläckar i bottnen skymta
under kölen — där djupet ej är för stort — i vikar och sund. Här är
det isen som lokalt arbetat undan ett mer eller mindre utpräglat
vegetationstäcke och låtit ett barslitet stycke häll eller annan
botten komma till synes. Det sker väl oftast under någon
isskruv-ning eller under någon form av bottenfrysning. Under sådana
vintrar kunna stora förändringar åstadkommas i de väldiga
bestånden av blåmussla, Mytilus edulis, som äro karakteristiska
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
