- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
314

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C. T. Holmström

starsträck över vattnet är nöjsamt att iakttaga i sin snabba,
ivriga, strikta bana fram och åter, fram och åter.

Med tiden för höststräckets första begynnelse kunna
stränderna i skärgården livas av många, mer eller mindre långväga
gäster på tillfälligt besök. En av de första som ger sig till känna är
drillsnäppan, Actitis hypoleucos. I början av juli kan hon märkas
redan — ofta familjevis i glesa sällskap. De komma lågt över
vattnet och slå in på stranden i eleganta bågar. De ha sin säregna
stil, litet knyckig, pipig, dallrande. Deras sandfärgade ryggar stå
litet bortkomna och främmande mot tångens saftighet,
klippornas mörka vattenbälte. Drillsnäppan blir ej långvarig här på sin
visit. Hon tjusar några kvällar med sitt ljusa skri i skymningen,
när månen står upp. Men hon har snart nog av skären. Otålighet
är i hennes blod. Det skall gå vidare, vidare! Hon ilar söderut i
korta etapper, livande stranden där hon går fram.

Så komma representanter för andra snäpparter — gamla
fåglar mest, som låta ungarna flytta när det passar dem och finna
sin egen väg. I stora förmiddagsljuset kan en grönbent Glareola
jaga över stranden med sitt otroligt pigga jiff-jiff! — som i
framåtanda endast överträffas av gropsnäppans energiskt sköna rop.
En liten trupp gluttsnäppor kan slänga förbi och slå till i något
sumpigt hål mellan klipporna. Annars äro storspov och småspov
tidigt på färde — alltid mot sydvind och i regndis, märkvärdigt
nog. De slå numera sällan till i stränderna, sedan trafiken blivit
väl livlig. Sällsynt har även myrspoven setts på sträcket.

Rätt ofta i juli—augusti komma unga gråhägrar strövande. De
förefalla ibland komma över från Jylland — man möter dem
på havet. Småsnäppor äro ofta synliga på skären under
höststräcket. Det kan vara kärrsnäppan, men lika ofta spovsnäppan,
Tringa subarcuata; senare på hösten och, som nämndes, under
vintern, den härdiga skärsnäppan.

Allt detta berör ju mer eller mindre stranden, medan så mycket
annat av sträckfågel passerar utan kontakt med denna. Mest är
det sädesärlornas väldiga sträck, som berör den; i någon mån
ängspiplärkornas. Ett märkbart litet sträck av kungsfåglar kan
också både vår och höst iakttagas över de trädlösa öarna — rätt
kuriöst. De sitta i ljungen ovanför stranden och se ut att kunna
ta sig fram utan den tjocka granskogens beskydd. — Slutligen
leker skatan ofta och gärna strandfågel — liksom korpen,
kråkan och — under vintern — björktrasten.

314

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free