Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - C. T. Holmström: Livet i bohusstranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. T. Holmström
färdas utefter bohuskusten och ser skärgården från ett
ångbåtsdäck, har oftast kanske fått den uppfattningen, att ett omtalande
av strandfloran här ej kräver något utrymme alls. Till den grad
kunna skär och klippor se sterila ut, och så omsorgsfullt kan
landskapet här dölja sina tjusande blomsterbäddar och fint
sammansatta vegetationsbilder.
Ju mera främlingen finner fram i skärgårdens labyrint och
får öga för detaljerna, desto mera skall han få detta första, öde
intryck korrigerat.
Nog finns det ganska sterila områden att utpeka. Men i regel
gömmer varje skär och havsklippa några blomsterskatter, som
den liksom med ömhet omhuldar, skyddar och värmer. Ja —
just värmer. Ty hemligheten med den anmärkningsvärda
frodighet, som kan utmärka en »rabatt» i klippornas hägn, är nog
delvis gnejsens eller granitens förmåga att ackumulera solvärme
under dagen — för att under natten låta den komma sina
örtskydds-lingar till godo. Även ljuset på växtplatsen kan intensifieras
genom enkla reflexfenomen, varjämte små översilningshistorier,
ofta ganska omärkliga, kunna varaktigt sörja för fuktigheten.
Betingeiserna för en växtlighet i det våldsamt utpräglade
klippland, som bohusskärgården måste sägas vara, äro vida
gynnsammare än man efter de första intrycken vill förmoda.
Därtill äro de växter, som trängt ut etler hållit sig kvar i denna
värld, utrustade med egenskaper, som gör dem ägnade att
motstå områdets karghet och hårdare påfrestningar. Man finner
således en mångfald succulenta typer samt utpräglade halophyter
och xerophila former — alltså organiskt särpräglade för
umgänge med saltvatten, resp. väpnade mot uttorkning genom sol
och blåst, eller direkt anpassade för ett liv på lokaler, där
fuktigheten periodvis endast förekommer i form av dagg.
Den egentliga klipp- och strandfloran i bohusskärgården går
nästan genomgående i dessa tecken. Vad växter kunna uthärda
och nöja sig med, det kan man här på sina ställen förvisso få ett
begrepp om. Jag erinrar mig en syn från en växtinventering ute
på Bollskären väster om de stora öarna Hönö—Öckerö. Det är
små låga, flata hällar ytterst mot havet, vid storm samt och
synnerligen åtminstone öv er blåsta av saltvatten. Den yttersta parten
av det nordliga av skären är under oväder helt överspolad,
normalt nätt och jämnt höjande något över vattenytan. Men på denna
kala udde utan mylla växte tre växtarter, vilka med rörande
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
