Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattis Möller: Sareksommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mattis Möller
tröskeln, är det nästan fyrtio kilometers marschväg. Redan i gott
väder skulle det vara ett aktningsvärt dagsarbete, och nu ....
Vi startar tidigt på morgonen. Timme efter timme klättrar vi
uppåt, medan dimman omsluter oss. Snön är våt och lös och
halkar undan för varje steg. En hel mil är det bara snö, ända
från Nåite fram till Kåtokjokk. Just när vi kommit upp på själva
pasströskeln skingrar sig dimman för några ögonblick, och vi
får en makalös utsikt över Pårteslätten mot öster. Där ligger
lågfjällen med lugna, mjuka konturer, som förtonar bakom
varandra i egendomligt pastellartade färgskiftningar, omöjliga att
analysera — sådana färger finns bara i Lappland.
Efter ett par timmar har vi definitivt lämnat det dåliga vädret
bakom oss, en tjock gråblå molnbank, som ligger tät över
högfjällen, och går nu fram över Ivarlakos högslätt. Solen värmer
ljuvligt och lärkorna drillar. Det finns massor av småfågel här;
vid varannat steg vi tar skrämmer vi upp en ruvande hona från
boet. Mest är det lärkor, men också lappsparvar, ljungpipare,
siskor och snäppor. Vi se till och med en snösparv. Ivarlako
måste i sanning vara ett givande arbetsfält för en ornitolog av
facket — vi båda anlägger emellertid mera amatörmässiga, eller
kanske allmänmänskliga synpunkter på fågellivet.
Först sent på kvällen är vi framme vid Pårtestugan. Den är
tom och vi inrättar oss komfortabelt, och sover gott och länge,
Nästa dag går vi på vätkända stigar ner tiil Kvikkjokk och hämtar
post och ny proviant för den »andra Sarek-etappen», som skall
startas från Aktse upp genom Rapadalen.
Två dagar har västanvinden blåst, den är kylig och frisk,
kommer från snöfälten och jöklarna inne i Sarek. Över himlen
vandrar vitbolmande sommarmoln, skuggorna klättrar ned för
fjällsidorna ovan Aktse, glider fram över sjön, över skogen på
andra sidan sjön. Rittakdalen är fläckig som en djurfäll. I luften
ligger en djup orgelton. Det är Laitaure som går vit i blåsten
med korta, krabba brott, som gnistrar i soiskenet.
Mot kvällen blir det alldeles lugnt, himlen välver en
genomskinlig violettblå kupa över tystnaden. Man sitter på trappan
och har det bra, röker pipa och vegeterar. En sprött pingfande
klocka hörs någonstans långt borta, det är väl nybyggarens kor.
Men en sådan här kväll skulle det precis lika gärna kunna vara
Stalofolkets vita renar, som går på fjällängarna i sommarnatten,
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
