- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1939. Medelpad /
351

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mattis Möller: Sareksommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sareksommar

litet tvärbrant klipptorn, en »gendarm», som skall reglera
kam-trafiken och som tvingar till några tiotal meters utklältring i det
branta stupet ner mot Sarvaglaciären. Men sedan är vägen fri.
Från toppröset ser man Kebnekaise långt i norr, snöfälten och
iskupolen glindrar i solskenet. Akka förefaller att ligga helt nära,
dess toppar reser sig regelbundet som kronbladen i en utslagen
näckros.

Från Vuoines’ topp sträcker sig en lång snöstrimla ner mot
firnområdet under Spikakammen, på en minut är rutschningen
över, så börjar en lång tröttsam uppförsbacke mot Spikas’
topp-röse, efter någon timme är backen knäckt och röset är vårt. Åt
norr ligger fyra mäktiga 2 000-meterstoppar: Buchtkammen,
Sarektjåkkos sydtopp, stortopp och nordtopp — onekligen vore
det lockande att ge sig på dem, men det får vara. En annan
sommar kanske!

På långa, stupbranta snöband rutschar vi ner mot dalbottnen
igen, 800 meters höjdskillnad avverkas på föga mer än fyra
minuter och så är vi nere med susande trumhinnor och litet
yra i huvudet efter den våldsamma farten. Vi äter våra sista
proviantsmulor och så startar vi en 28-kilometersmarsch till Suorva.

Men Kukkesvaggejokk ligger emellan, en av Sareks
besvärligaste jökelbäckar.

Tjugofem minuter tar oss vadet. Steg för steg får vi arbeta oss
fram i den vitskummande forsen, vattnet är ohyggligt kallt och
strömmen så stark att man inte vågar lyfta fötterna från bottnen,
Man får skjuta fram dem, tum för tum mellan stenblocken. Stirrar
ner i det förbirusande slammiga vattnet. Till slut går det runt i
huvudet och svindlar för ögonen av den ständiga rörelsen.
Kylan kryper genom kroppen.

Tjugofem minuter tog det. Efteråt liksom faller man ihop en
liten stund, en svår vadning tar alla ens kroppskrafter i anspråk,
all envishet och all självbehärskning man kan mobilisera. Sedan
kommer reaktionen. Fötterna och benen är stela och avdomnade
in i märgen av kölden. Vi traskar omkring tysta en stund, gör en
liten eld, dricker många muggar kokande hett kaffe. Sarek ligger
bakom oss nu, uppifrån Spikakammens stup mullrar
avskedssaluten, som en fjärran åska, ett stenskred, som går ned på
jökeln. Med ljudet ännu i öronen packar vi ihop och ger oss
iväg — mot nya fjäll och nya dalar. Ännu ligger femtio
Lapplandsmil framför oss.

351

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1939/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free