Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland / 32 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Solens och kalkens ö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Där kusten skär den gotländska berglagerpacken tvärs av — framför allt i nordväst — stiger landet ur havet i tvärbranta »klintar». Vågor och bränningar underminera kustbranterna och komma dem att undan för undan rasa. Pä bilden ses ett sådant ras — några dar före midsommar 1939 — i »sten-skärmen» framför Rövar Liljas Håla. Sprickor i det kvarstående bergpartiet båda nya ras. Längst bort Högklints allbekanta silhuett.

kalkstens- och märgelstensbälten, och hela vägen kommer man
från yngre lager till äldre. Tänk er en kortlek, lagd på en lutande
bordsskiva och med korten dragna en smula nedåt i förhållande
till varandra. Då har ni modellen av Gotlands bergsbyggnad. Vid
Visbykusten, längst nere i havsbrynet, under kalkstensklintarna,
sticker det understa »kortet», en blågrå, halvt jordartad
märgelskiffer fram. Där — bland annat — kan man iaktta något, som ger
nyckeln till åtskilliga grunddrag inte bara i Gotlands naturgeografi,
utan även i odlingens nutidsväsen och historia. Märgelstenen är
så mjuk, att vågbrotten ofta svarvat en hålkäl i den, över vilken
den hårdare kalkstenen kan skjuta fram som ett tak. När
undermineringen gått tillräckligt långt, rasar taket. Klintsträndernas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>