Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flintyxor från jordbrukarfolkets land, kastspjutspetsar av skiffer,
vilka tillverkats av folk på fastlandet i nordväst, och
bärnstenspärlor från Östersjökusten i sydost. Detta vittnar ej allenast om goda
tillgångar utan jämväl om intima förbindelser med omvärlden.
Men till dessa ting sluter sig även en del annat. I boplatslagret
lågo resterna efter byinvånarnas måltider. Mest var det ben av
säl, som samlats där, men även ben av andra djur. Mängder av
svinben, till stor del från vildsvin, men även efter djur, som
hållits i fångenskap, åtskilligt med ben av nötboskap och får,
också en del ben av häst. I ett par av gravarna låg jämväl en enkel
hornhacka, som kan ha brukats i ett primitivt jordbruk.
Människorna här vid Västerbjers hade bott vid stranden
liksom tidigare, huvudsakligen hade de också livnärt sig av havets
djur, men vid denna tidpunkt hade de tydligen börjat pröva
någonting nytt — de hade lärt sig hålla boskap och odla litet säd.
Den nya tiden hade sent omsider nått öns fiskarbefolkning.
Stammarna befunno sig i uppbrott och stodo i begrepp att
övergiva den gamla livsföringen för att vandra in mot land, taga jord
och viga sig vid denna. Bondekulturen hade börjat erövra ön.
Vi räkna då en tid omkring fyra årtusenden avlägsen nutiden.
Metallen kommer.
Så genomfördes den stora förvandlingen. Under loppet av ett
eller annat sekel skedde övergången från fångst- och jägarliv till
en väsentligen på boskapsskötsel och åkerbruk baserad tillvaro.
Över hela ön gräsade böndernas boskap, på små hyggen i
skogarna växte det säd. Man var ej längre som förr utlämnad åt
slumpen och naturens nyckfulla givmildhet för sitt uppehälle
utan kunde känna sig mera trygg inför morgondagens krav.
Den nya livsform, som det fastare till jorden knutna arbetet
skapade, ökade beröringen mellan stammarna, vilket efter hand
gav upphov åt verkliga bygder med gemensamma intressen.
Denna utveckling gick emellertid långsamt och sökande, ty
bondens liv var ännu långt ifrån beständigt bundet till en och samma
plats. Allt emellanåt uppsöktes nya boställen med goda beten, ty
boskapens välbefinnande fick gå före allting annat.
Förbindelserna med grannländerna stegrades under denna tid
alltmera, och ön blev en gärna anlitad hållpunkt för den
långgående handeln på sjön. Så kom det sig att öborna blevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
