Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mårten Stenberger: Människan i Gotlands forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftervärlden ej allenast på ett ståtligt sätt hugfästa minnet av
de bortgångna utan även av den starka och sköna tid, under
vilken de levat.
Till våra dagar äro omkring 250 bildstenar bevarade, äldre
och yngre, hela eller stympade. Det är en minnesgrupp, vartill
Gotland är ensam ägare i Norden. Stenarna från guldåldern,
från 4- och 500-talen e. Kr., äro avsevärt bättre tillhuggna och
stramare i sin hållning än de yngre, men de sakna dessas
livliga bildinnehåll. På de förras finhuggna ytor svänga väldiga
solhjul sina evighetsbetonade rundlar, flankerade av enstaka
mänskliga gestalter eller varelser i odjursskepnad, de stora
stenarna från 700-talet återigen möta oss som ivriga berättare
med långa, sammanhängande framställningar.
Den vackraste minnesstoden från de stora stenarnas tid är
bildstenen i Bunge kulturhistoriska museum, ditflyttad från
sitt fridfulla hörn i Hammarsängar i Lärbro, men den har nära
likar i den högresta stenen vid Klintebys i Klinte och den i
Statens historiska museum i Stockholm förvarade stenen från
Tängelgårda i Lärbro. Över låga byggnader vid Änges i Buttle
höjer sig Gotlands högsta bildsten, en bjässe på hela fyra meter.
Bildernas mening kunna vi ej säkert tyda. Stenarna ha
bårder ordnade i vågräta parallella rader, vilka återgiva överfall
och stridshändelser, högtidligt framskridande led av människor
i sällsamma dräkter, segertåg och offerscener jämte mycket
annat, och till detta sluter sig oftast som den allt dominerande
bilden ett skepp, vilket fullbemannat och med spänt råsegel
rider på höga vågor. Det kan vara verkliga upplevelser,
konstnären velat avbilda, det kan också ha varit delar av älskade
hjältesagor, han tecknat på stenen. Vad han verkligen åsyftat
står likväl för oss som stenarnas stora hemlighet.
Den följande tiden var rik på händelser. Floderna i det väldiga
östlandets inre hade blivit leder för ett livligt handelsutbyte
mellan västerlandet och de orientaliska marknaderna, sedan
araberna spärrat denna trafik i Medelhavet. Gotlänningarna kommo
villigt med som förmedlare av dessa rikedomar, och en
myckenhet gods, inte minst i form av arabiska silvermynt, samlades på ön.
Vi pläga kalla denna tid för vikingatiden, den förhistoriska
tidens slut. Det var under 8- och 900-talen, som allt detta silver
från österlanden nådde ön, men en ström av myntat silver vällde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
