Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Gotland och Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Adolf Schück:
GOTLAND OCH SVERIGES KRONA
I den ryktbara »landslag», som konung Magnus Eriksson på
1340-talet lät utarbeta för att ersätta de olika landskapslagarna,
omtalas bland annat att det »konungarike, som heter Sverige
haver i sig sju biskopsdömen och nio lagmansdömen». Granskar
man sedan de uppräknade stiften och lagsagorna, så gör man
en intressant iakttagelse. Gotland kan visserligen inrymmas inom
de svenska biskopsdömenas krets — alldeles som det då norska
Jämtland —, men å andra sidan betraktas det ej som ett svenskt
lagmansdöme. Nu kan det visserligen anmärkas, att Gotland
aldrig haft någon lagman, men ön var det oaktat av ålder en
lagsaga, emedan den hade sin särskilda rätt: »Gutalagen», som
i sin skriftliga avfattning går tillbaka till 1200-talet. Av alla
medeltida landskapslagar blev gotlänningarnas också den mest
seglivade, ty den förblev gällande intill 1600-talets mitt, alltså
omkring 300 år längre än de övriga.
Varpå berodde detta säregna förhållande? I främsta rummet
givetvis på att Gotland alltsedan 1300-talets senare hälft för
flera sekler framåt var i politiskt avseende avskiljt från det
svenska riket, men i lika hög grad därpå att ön ännu på Magnus
Erikssons tid betraktades som ett mer eller mindre autonomt
lydland under Sveriges konung. Detta var orsaken till att
Gotland icke inräknades i landslagens lagmansdömen liksom till
att dess ombud icke deltogo i kungavalen på Mora äng.
Medeltidens Gotland har sin motsvarighet i det fjärran Island, som
var ett av den norska kronans lydländer.
Det svenska riket hade under en dunkel forntid uppstått
genom att »Uppsalakonungarnas» överhöghet utsträcktes över olika
stamområden. Ännu vid forntidens slut var emellertid det
nordgermanska befolkningsområdets uppdelning på trenne olika
riken icke definitivt genomförd. Ett perifert gränslandskap som
Jämtland hade då en svävande statsrättslig ställning. Om en
isolerad ö som Gotland gällde måhända detsamma. Det finnes
visserligen en anglosachsisk källa från 800-talets slut, där en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
