Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Gotland och Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelsefulla villkoret att han själv fick behålla detsamma som
län. En dylik transaktion hade förvisso medfört en brytning
med Sverige och under rådande politiska förhållanden var denna
eventualitet föga önskvärd. För att åstadkomma ett fredligt
biläggande av konflikten inbjödos därför svenskarna till ett möte
i Malmö, vid vilket ombud för hansestäderna Lübeck och
Danzig skulle infinna sig som medlare. Vid detsamma skulle icke
blott Gotlands öde utan överhuvud alla svensk-danska
tvistefrågor diskuteras.
Det var mycket förnämliga delegationer, som i augusti 1524
infunno sig i den skånska huvudstaden: den svenska anfördes
av Gustav Vasa. Visserligen lyckades man avveckla en del av
konflikterna, men i fråga om Gotland stod ståndpunkt mot
ståndpunkt, trots att Lübecks stadsskrivare förfäktade de svenska
intressena. Denne framhöll Sveriges uråldriga rätt till Gotland
och påstod att denna ö genom sitt rent geografiska läge liksom
Åland och Öland måste inräknas i Sveriges landamären.
Vad Gotland beträffar blev Malmömötets resultat en tämligen
intetsägande »recess» : de nordtyska hansestäderna åtogo sig att
inom ett år fälla en skiljedom, som skulle avgöra denna
tvistefråga. För den händelse svenskarna redan nu hade erövrat
Visby, skulle de tills vidare få kvarstanna på ön, eljest måste
de avsegla. Utsikterna att föra den igångsatta »Gotlandsresan»
till ett lyckligt slut syntes ytterst ovissa, ehuru lübeckarna
förespeglade Gustav Vasa att skiljedomen skulle utfalla till hans
förmån. De följande händelserna grusade alla förhoppningar härpå.
Emedan Visby ännu i september 1524 var i Sören Norbys våld,
måste svenskarna utrymma Gotland. Enligt den då träffade
överenskommelsen skulle även huvuddelen av Norbys stridskrafter
utskeppas, men så blev icke fallet. Och trots givna löften var
Norby alltjämt ovillig att lämna ifrån sig ön till konung Fredrik!
I stället fortsatte hans kapare att som förr uppbringa
hanseatiska handelsfartyg på Östersjön. Lübeck, som egentligen
varken hade unnat Sverige eller Danmark att komma i besittning
av Gotland, nödgades nu själv ingripa. Från den förbittrade
Gustav Vasa, som djupt grämde sig över »Gotlandsresans» fiasko,
kunde hanseaterna ej längre påräkna någon ny aktion. Följande
år företogo också lübeckarna ett tåg till Visby. En belägring
igångsattes och den 13 maj 1525 lyckades de genombryta
stadsmurens norra parti. En stor del av staden uppges då ha blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
