Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adolf Schück: Gotland och Sveriges krona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödelagd, men mot Visborgs slott studsade deras angrepp tillbaka.
I denna bistra situation beslöt Norby omsider att underkasta sig
Danmarks konung. Lübeckarna blevo tillerkända en viss
ersättning för sina krigskostnader och förklarade sig nöjda
därmed, sedan det fruktade piratfästet likviderats. Endast Sverige
blev den förlorande parten.
Den svenska kronan hade dock aldrig officiellt avstått från
anspråken på Gotland, vars statsrättsliga ställning en tid framåt
förblev oklar. Ännu inräknades ön i Linköpings stift, men det
oaktat genomfördes dess kyrkliga reformation från Danmark.
Det var därför förklarligt, att detta land efter sina framgångar i
»det nordiska sjuårskriget» fordrade vid fredsförhandlingarna i
Stettin 1570, att Sverige definitivt skulle avsäga sig alla anspråk
på Gotland. Realiter innebar detta då endast att öns gamla
kyrkliga förbindelse med Linköpings biskopsdöme officiellt
avbröts. Gotland blev ett särskilt stift med egen »superintendent».
Av avgörande betydelse för Gotlands framtida öde blev
emellertid det svensk-danska kriget 1643—45. Fredsförhandlingarna
mellan de bägge parterna hade redan pågått under fyra
månader, då den svenske amiralen Erik Ryning i juni 1645 plötsligt
betvingade Visby stad och slott. Två månader senare avslöts
freden i Brömsebro, där Gotland efter en nästan trehundraårig
skilsmässa återförenades med Sveriges krona. Dess erövring var
det yttre inseglet på att Sverige bemäktigat sig herraväldet över
Östersjön — dominium maris baltici. Att svenska krigare sent
omsider besatte Visborgs murar innebar likväl ingen genomgripande
omvälvning i Nordeuropa. Visby hade för länge sedan förlorat
sin handelspolitiska betydelse och även i militärt hänseende var
det icke längre någon viktig utpost, sedan Sverige långt tidigare
vunnit fast fot på andra sidan Östersjön. Gotland föll som en
mogen frukt i det unga svenska stormaktsväldets händer. För
Danmark betecknade dess förlust en tragisk vändpunkt i dess
historia: det stora medeltidsrikets begynnande lemlästning, som
snart skulle nå sin kulmen i Roskildefreden!
Utan motstånd fogade sig gotlänningarna i sitt nya öde. De
förhöllo sig av allt att döma fullständigt passiva, emedan de
hitintills varken hade betraktat sig som danskar eller svenskar
och emedan de under sin nye svenske överherre icke väntade sig
andra samhälleliga förhållanden, än dem de hittills haft under
sina danska. Endast bland prästerskapet, som till stor del bestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
