Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bengt Thordeman: Muren kring Visby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flankbeskjutning av angriparen, och det är intressant att iakttaga att
man på en punkt på Östermur, vid den s. k. Dalmanska porten,
åstadkommit detta på ett mycket primitivt sätt redan vid
byggandet av gamla muren. Vid sidan av porten lät man nämligen
hela muren göra ett i övrigt omotiverat knä, varifrån man kunde
bestryka portens yttersida. Detta är det första tecken på hänsyn
till flankeringsbeskjutning, som murbygget utvisar, och sedan
följa de nyssnämnda trenne tornen i gamla muren och vidare
de senare tillbyggda marktornen.
Härmed var lantmuren inrättad för ett kombinerat frontalt
och flankeringsförsvar, men man fortsatte omedelbart vidare på
den inslagna vägen. Hela muren förhöjdes på så vis att man
fyllde igen tinnmellanrummen och skyttespringorna, och
däröver och på den murade skyttegången innanför uppfördes en ny
mur till en höjd av 2—4 m. Krönet på den nya muren avslutades
rakt utan tinnar, men mellan marktornen, som lågo allt för
långt från varandra, utkragades s. k. sadeltorn. Härigenom
kunde nu hela lantmurens yttersida utsättas för flankerande
bestrykning från de framskjutande tornen. Kommunikationen
mellan tornen förmedlades av en på inmurade träbjälkar vilande
väktargång på insidan av murkrönet, liknande sjömurens
skyttegång, men ej avsedd för eldgivning. I detta skick torde muren
stått färdig vid 1300-talets början.
Visby stod nu rustat till tänderna. Dramat förtätas. Boven i
stycket väntar i kulisserna.
Tysklands framträngande i Östersjön drabbade hårdast
Danmark. Inre slitningar fullbordade förstörelseverket. Då Valdemar
Atterdag år 1340 erkändes som Danmarks konung stod landets
upplösning på sin höjdpunkt, och det syntes endast vara en
tidsfråga när det skulle upphöra att räknas som ett självständigt rike.
Ingen regent hade funnits på åtta år och största delen av dess
territorium var bortförpantat eller förlorat. Valdemar Atterdag
var emellertid mannen som ånyo skulle föra Danmark fram till
en ledande ställning i Norden. Ett efter ett av de förlorade
områdena lyckades han återvinna och 1360 återtog han genom en
skicklig manöver Skåne, som sedan 1332 tillhörde Sveriges
konung Magnus Eriksson. Denna framgång var allt för
lättvunnen för att ej locka till fortsatt aktivitet åt detta håll. Med skarp
blick för det politiska läget utsåg han Gotland till mål för sitt
nästa slag mot Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
