Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sten Selander: En botanist på Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattenreservoarerna. Härtill kommer myrarnas värde för vetenskapen. Dessa
mellanting mellan träsksjöar och kärr hör till de mest egenartade
landskapstyperna inte bara i Sverige, utan i hela Nordeuropa.
De är hemvist för några av våra sällsyntaste fåglar såsom
rödspov, dvärgmås och svarttärna. Men framför allt hyser de en
vegetation, vilken inte har något riktigt motstycke i vår världsdel.
Dess märklighet beror inte på någon större artrikedom: utom en
del halvgräs, bland vilka det förnämsta självfallet är den inte
minst som levande klimathistoriskt dokument oskattbara agen,
hyser gotlandsmyrarna av intressantare växtarter egentligen bara
ett mindre antal orkidéer, främst Orchis palustris, som här har
sina enda förekomster i Norden. Myrarnas betydelse ligger i
stället i att deras växtsamhällen till karaktär och sammansättning
är så absolut egenartade. »Tall-vass-savannen» på Lina myr
representerar sålunda en långt utom Skandinavien veterligen
enastående växtsociologisk typ; och ungefär lika märklig är i sitt slag
kalkmyrarnas övriga växtlighet. Slumpen har dessutom velat, att
vi alltjämt kan studera gotlandsmyren i dess viktigaste
utbildningsformer. Vid Lina myr kan man sålunda bl. a. iaktta
sambandet mellan stormyren och den mänskliga bebyggelsen;
Muskmyr är en alvarmyr med särskilt rikt fågelliv; Träskmyr som
f. n. hyser det största agbeståndet, är däremot en skogsmyr
liksom de flesta eller kanske alla de återstående. Borde vi då inte
visa vår uppskattning av slumpens välvilja genom att skona både
Lina myr, detta absoluta unicum i hela Europa, och de mer
orörda och på sitt sätt nästan lika värdefulla småmyrarna från
vidare torrläggningsattentat?
Om någon gotsk och därmed svensk landskapstyp har en
egenart, lika utpräglad som Gotlandsmyrens, är det alvaret. För
de allra flesta av oss är ju Öland ensamt alvarets provins. Vi
glömmer lätt att sydligaste Gotland i Sundre och Vamlingbo
äger ett alvarområde, Sudret, som kan mäta sig åtminstone med
somliga av de öländska. Också på norra delen av ön, i
Visbytrakten och i Hangvar och socknarna däromkring, är
alvarmark vanlig; men den intar där i sina mer typiska former
mestadels bara smärre arealer i de vidsträckta
hällmarkstallskogarna.
Man har kallat alvaret den nordiska stäppen. Lika väl kunde
man säga den svenska öknen; ingendera benämningen är fullt
riktig. Alvaret är något helt för sig. Märkvärdigt nog har dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
