Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Portaler, torn och triumfbågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndop. Badbaljan blir en funt och Josef och Maria sitta å ömse
sidor i just sådana länstolar som ännu äro i behåll från
1200-talet i Gotlands-kyrkor.
När man kommer till kyrkan bindes hästen i de utskjutande
stenarna i bogårdsmuren, som kallas hästbindslen. Innan man
kom till själva kyrkdörren, hade man stigluckan med den
stadsportliknande genomgången. Ja, när en kyrkogård skyddades av
murar med dessa präktiga ingångar var den verkligen som en
avbild i minskad skala av Visby stadsmur. Varje stiglucka är stor
som ett hus. I Garde rent av torn-lik. I den rymliga, välvda
genomgången kan man vila i sittnischerna, eftersom prästen icke
syns än. Men nu står han i långhusportalen och väntar på den
lille nye gästen till Guds hus. Man ser portalen på snedden från
stigluckan. Det gör att den ser särskilt präktig ut, så plastisk
som en hel kyrka med sin rad av kolonner, med sina välvda
bågar högt över huvudet och med heliga bilder uthuggna. Alla
genomgångar ske på snedden, det är en regel i Gotlands-gotik;
det gör den rikare. Ständigt är första blicken tänkt som
halvprofil.
Bland portalens bilder finns gärna ett troll eller en drake eller
ett lejon, ty man skall veta att kyrkans tröskel är en
befästningslinje där skärmytslingen mellan gudomliga och sataniska makter
aldrig upphör. Och det kan vara skrämmande nog att se för den
som har ögon och tankeförmåga, hur Abel i Hablingbo lilla
nordportal mördas av Kain som en följd av sitt rätta offer till
Herren. Där finns dessutom å ömse sidor lejon som döda
oskyldiga djur, symboler av Satans hätskhet.
Barnungen begriper ju inget av bilderna och ändå gäller det
nu för honom liv eller död i timlighet och evighet. Han har burits
över den höga kyrkotröskeln. Dopföljet tar av åt väster in mot
valvet under tornet, som nu brukar kallas ringkammaren, ty där
mynna repen från klockorna, dragna uppifrån klockvåningen
genom blanknötta trähålkar i hål i valven. Där är också funtens
plats eller snarare var, ty det är mer än sällan som nutidens
kyrkor anammat denna så ovanligt klara mening i en kyrkas
inredning: barndopet står som det inledande och öppnande
sakramentet i kyrkorummets västra del nära huvudportalen, en
bild av den kristnes ingång i livet. När människan är död och
vilar på båren framme vid altaret har hon slutgiltigt nått målet
för sin färd i kyrkorummet. Tornbågen välver sig över barnet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
