Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johnny Roosval: Portaler, torn och triumfbågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke tyckas tjäna något praktiskt syfte, de ha verkligen ett sådant.
Dessutom tjäna de att bära klockorna. Tornen är ett slags
musikinstrument där fodralet är oproportionerligt mycket större och
dyrbarare än den ljudande delen. Men de äro mer. De samla var
och en sin socken, de dela upp Gotland och göra ordning i
landskapet. De är symbolen för varje sockens självständighet och
genom sin större eller mindre höjd för dess makt och dess stolthet.
Den som färdas på vägarna fattar socknens enhet. Han märker
avstånden och ser skogarna skilja bygderna åt. I forna tider voro
dessa bälten ju av en helt annan effektivitet än nu. De förvåna
emellertid ännu genom sin mäktighet. Genom dem ringlade sig
de smala vägarna, och när man kom ut i socknens odlade del,
fann man den samlad omkring kyrktornet. Som obelisken på
ett torg, står kyrkospiran i sin bygd. Den drar blickarna till sig.
Den skapar ett rum. Kyrkan är den gotländska
landskapsarkitekturens omistliga pelare, som bära himlens valv högt över
våra blomstergolv.
Genom kyrkorna och den av tornen skapade indelningen
av landskapet erfar man medeltiden som ett levande väsen.
Även forntiden gör sig gällande, ja, till och med de geologiska
åldrarna. Men medeltiden framför allt. Den är allestädes levande.
Det är därför Gotland bjuder på ett dubbelt livsinnehåll. Det
finns kanske, men jag känner åtminstone icke i Europa något
lika stort landområde av denna kulturrikedom. Endast vissa
städer, såsom Venedig, kunna jämföras därmed. Där är en
storhetstid bevarad i arkitektur och målningar av en konstnärlig
fulländning, som överträffar allt. Det är Tizians och Tintorettos tid
och ändå leva vi där i nuets luft. Den gotländska konstkulturen
kan icke förhäva sig till en jämförelse med Venedigs. Allting är
så mycket enklare. Men ön har den trumfen att mitt i vår egen
tid öppna ett helt landskap från 11-1300-talen. Just en ö, ett fast
land mitt i Tidens strömmande böljor!
Där stå de hundra kyrkorna, alla byggda före år 1361, alltså
600-åriga, de flesta mycket äldre, ja, somliga ända till 900 år gamla.
Och de leva. De lövas med grönt till barnens nattvardsgång, de
tända sina ljus till julottan; och ännu som fordom läser prästen
de heliga orden; där ljuder psalmen, där spelar orgeln, där
lyftas händerna och blickarna mot samma Kristusbild, som
fäderna med fromhet och stolthet byggde in i triumfbågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
