- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland /
217

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Lindegren: Det nutida Gotland. En översikt över näringslivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



södra Gotland. Större delen av den brutna sandstenen användes
nu för tillverkning av slipstenar, vilka vanligen exporteras från
Burgsvik.

Även kalksten utskeppades förr från ön och i likhet med vad
fallet var med sandstenen till byggnadsändamål. Först på senare
tider har dock exporten av obearbetad kalksten utvecklats i
större omfattning och på nordligaste Gotland blivit till en viktig
förvärvskälla för socknarna Bunge, Lärbro, Fleringe, Rute och
Hellvi. Numera användes kalkstenen blott i mindre utsträckning
som byggnadsmaterial. Den har i stället blivit en viktig industriell
råvara, särskilt för cellulosaindustrien, och i en ström gå
fartyg med de oumbärliga kalkstenslasterna till de stora
trävaruindustriområdena i Norrland. Hela kalkstensexportens volym
uppgår till nästan tre kvarts miljoner ton pr år. Drygt en tiondel
går till utrikes ort, främst till Memel och Königsberg. Räknat efter
värdet kommer kalkstenen med sina nära tre miljoner kronor per
år som nummer tre bland Gotlands exportartiklar, närmast efter
cement och smör. Utskeppningshamnar för kalkstenen äro främst
Bungenäs vid Fårösund, Storugns och Bläse vid
Kappelshamnsviken samt Kyllaj, Lörge, Smöjen och S:t Olofsholm mellan
Fårösunds östra inlopp och Slite.

Kalkbränningen är också som nämnts gammal på Gotland. I
mitten av 1800-talet upplevde den en verklig högkonjunktur
och flera hundra kalkugnar voro då i verksamhet. Sedan dess
har produktionen växlat men har i det stora hela befunnit
sig på retur. De flesta av de gamla ugnarna ha fått förfalla
och endast ett fåtal moderna ugnar ha uppförts. År 1938
uppgick exporten av osläckt kalk till något över 4 000 ton.

Den kalksten, som brytes, men ej utskeppas, går till den
gotländska cementindustrien, som åtminstone delvis använder
kalkstenen som råvara. Cementfabrikerna äro tre: Visby
cementfabrik, som är den äldsta, samt Vallevikens cementfabrik i Rute
och cementfabriken i Slite. Den sistnämnda är den yngsta och
största av de tre och äger också de gynnsammaste
förutsättningarna. Den är byggd alldeles intill hamnen i Slite och har
obegränsad tillgång till råvara inpå knutarna. Rörelsen vid
fabriken har också utvecklats med stormsteg. Fabriken har under
sista tiden utbyggts, så att dess produktionskapacitet fördubblats.
Hamnen, som moderniserats och förbättrats av Slite köping, är
Gotlands bästa, med ett djup som tillåter även mycket stora


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1940/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free