Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en livlig polska mitt på stuggolvet. Aldrig någonsin var det
mera hemtrevligt och muntert än kring tjärvedsbrasan i de
gamla allmogehemmen en vinterkväll.
Under tiden hade emellertid de våldsamma vinterstormarna
kastat mängder av tång och andra havsväxter upp på stränderna.
Dessa växter, som gotlänningarna kalla »släke», måste
efterhand hopsamlas och läggas upp i stora komposthögar. Att
bland snö och is hämta upp denna släke ur det iskalla vattnet
var däremot inte så muntert. Det ansågs som årets värsta
arbete, och det berättas ofta som ett bevis på de gamlas hårdhet,
att mången tvang såväl sina pigor som husets egna döttrar att
deltaga däri. Men andra tala också med stolthet om hur karska
och härdade den gamla tidens kvinnor voro, när de kunde gå
hela dagarna i det iskalla strandvattnet, ofta genomblöta ända
upp till midjan, utan att ens få snuva. Ett annat arbete, som
vissa vintrar kunde vara mycket både tidsödande och
ansträngande, var snöskottningen på de allmänna vägarna.
Fram i februari månad började så skogsarbetet. Gotland är
än i dag ganska rikt på skog, och fordom var skogen en av
böndernas förnämsta inkomstkällor. Man bröt upp stubbar, av
vilka man brände tjära, man högg ved, som såldes till
kalkpatronerna, och man bilade bjälkar av olika slag, vilka
skeppades ut från Visby och ett flertal lanthamnar. Enligt ett stundom
använt talesätt skulle en god skogskarl kunna hugga till en
långsida på en bjälke med samma fart, varmed en tiggargubbe
skred fram på vägen.
Den 1 mars var sjömännens dag. Då anställde alla skeppare
besättningsmän på sina fartyg för sommarens seglats, flera eller
färre allt efter skeppets storlek eller behov. De många
småskutorna, som förde trävaror eller kalk, hade vanligen utom
skepparen endast en bästeman, en lättmatros, en jungman och
en kockpojke. Nämnda dag samlades sjömännen i Visby, där
de inskrevos på sjömanshuset och togo hyra för den stundande
sommaren. Då var det liv och rörelse i Visby hamn, ett muntert
tjohej med handslag till höger och vänster. På sjömanshuset var
fri förtäring med mat och dryckjom, och enligt gammal
tradition var det sjökaptenerna och inte polisen som svarade för
ordningen den dagen.
Såsom redan är nämnt skulle vintersysslorna vara färdiga
före den 17 mars, ty sedan kom våren och med den tusen nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
