Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Th. Erlandsson: Bondeåret. Gammaldags gotländskt arbetsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt minnet, löftet och framtiden, medan midsommarfesten var en
nuets högtid, då det gällde att så mycket och så intensivt som
möjligt njuta av den korta nordiska sommarens härlighet, njuta
av blommor och löv, av lek och spel och dans, att känna sig
glad och ung även om man var gammal och stelbent och skröplig.
När midsommarfirandet var över, brukade man — nu är detta
sällsynt — samlas till »ating» för att hjälpa varandra laga upp
eller lägga om fodertaken på ladugårdarna. Täckningsmaterialet
var oftast ag, vars långsmala sågtandade blad — odugliga till
foder åt kreaturen — äro utmärkta till taktäckning.
Juli månad var höbärgningens tid. Numera äro de flesta av
Gotlands lövängar odlade till åker, varest slåttern sker medelst
en maskin, och höet samlas ihop med en annan maskin.
Alltsammans kan utföras på några dagar av en enda man. Men för
icke länge sedan gick det helt annorlunda till. Att enbart med
den arbetskraft, som fanns på gården, dag efter dag gå och slå
av gräset på de vidsträckta ängarna, det var inte i de gamlas
smak. Det var för tråkigt och tröttande. De brukade i stället
be grannarna komma och hjälpa sig meja av dem på en enda
dag. På det sättet blev arbetet muntert, och en annan dag
hjälpte man grannen med hans slåtter i stället. En sådan
slåtterdag kallades inte ating utan slåtteröl.
Bland allmogens mest behagliga arbeten under årets lopp
kan man utan tvekan räkna höslåttern. Den äger ju också
rum under sommarens vackraste dagar, när växtligheten nått
sin höjdpunkt och innan fåglarnas vårsånger tystnat. När
slåttern börjar, sjunger ännu trasten, drillar ännu lärkan, då
ropar ännu göken och natten är ljusare än en vinterdag.
Men innan lantmannen hunnit bärga sitt hö är kulmen nådd,
blomstren börja vissna och fåglarna tystna. Ett nöje är det att
betrakta ett lag gotländskt slåtterfolk i arbete. Raka som på en
parad gå de i en lång linje och svänga utan synbar
ansträngning sina lätta »sigdar» (liar) och meja av ängen, så den blir
slät och jämn som ett golv. Hamn i häl efter sin slåtterkarl
kommer »a kuna» (en kvinna), vanligen hans hustru, fästmö
eller syster och räfsar höet samman raskt och som på lek.
Förr börjades arbetet när solen gick upp, middagsrasten var lång,
och förtäringen den bästa som kunde åstadkommas. Klockan fem
på eftermiddagen kom mor med »otendagen», och då var
dagsarbetet slut. Otendagen var en extra eftermiddagsmåltid, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
