- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1940. Gotland /
268

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Sommarvandringar på Fårön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



över klapperstensburgarna, då bräka lammen i arkadisk ro,
och under agtakens tunga vissenhet bölar boskapen i
mjölkningstimmans förväntan. Väderkvarnsvingarna knarra i
vinden över karga marker, båtarna guppa vid flundrenäten ute till
havs, fågeljägarnas diskreta skott knalla genom fullmånens
röda sken över ett sidenblankt midnattsvatten, morotsblasten
svartnar för första höstfrosten över svalsanden och potäterna
skövlas ned i sandiga gröpper ute i torra, barriga skogsmarker.
Ja, förlåt mig nu — det var den svaga doften av några vissnade
fåröblommor i ett kuvert från i somras, som narrade fantasin
att fladdra i väg. Men vi måste ju ta det hela en smula mera
metodiskt.

I sin skenbara enformighet har Fårön så många överraskande
motsättningar. Som nu t. ex. kontrasten mellan den sandiga
stranden österut och den steniga stranden i väster. Låt oss
först ta sanden under ett svep runt ön.

Den börjar längst uppe i nordost vid den flacka Ekeviken.
Här är själva sanden armerad av ständigt indrypande havsväta
och tjänstgör som körväg med ett slingernät av hjulspår — det
händer, att man ser bonden köra ut sitt lass i de rymdspeglande
strandgrynnorna för att låta hästen dricka sig otörstig av det
saltsvaga vattnet. I väster sticker Norsholmen ut mot havet, och
över holmens låga, karga stenterräng resa sig några vitgnistrande
pyramider, som få egyptisk urtidsväldighet i sommardagerns
svårbestämda avståndsverkan inför hav och rymd. Dessa
monumentala pyramider, hur faraoniskt mäktiga de än te sig i det
stickande vita soldiset därborta, bestå tyvärr bara av lagrad
kalksten, transporterad på linbanor inifrån Kalbjergahållet under
förra världskriget. Det var meningen att det skulle droppa
stora pengar ur dem — som man så ofta och gärna tror om
kalkbrytningen på Gotland — men beräkningen slog ömkligen slint.
Om dessa fjärrstolta tipphögar alls skola göra tjänst som
monument, måste det tyvärr bli som minnesvårdar över något av det
mest impopulära i nutida svenskt folkmedvetande, nämligen
de osande och explosiva karbidlamporna från seklets tonår.
Ja, så går det, när man börjar peta i vackra effekter.

Men se åt andra sidan! Där kommer det gräddvita och
tallgröna flygsandsfältet Ullahau vältrande i dyn bakom dyn som ett
borstigt och raggigt ökenlandskap av dansande, flyktig sand,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:08:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1940/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free