Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Mannerfelt: I Kebnekaise. En naturhistorisk rundvandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även i dalgångarna runt Kebnekaise kan man se märken
efter sjöar, vars stränder legat avsevärt högre än de nutida.
Tydligast ser man sådana gamla strandlinjer i Vistasdalen men
även i Ladtjovagge finnas de. Ingen kan väl undgå att lägga
märke till, hur hela fjället Larkimvare är fårat av horisontella
linjer ända ned mot björkskogen ovanför Nikkaluokta. När
man väl fått upp ögonen för företeelsen och tränat upp sin blick,
kan man upptäcka horisontella ränder upplinjerade- nästan
överallt på dalsidorna. Men det verkar ibland, som om en
jättekautschuk försökt utplåna märkena och de äro då synliga
endast i en viss belysning.
Nu liar väl knappast något stort, sammanhängande sjösystem
varit uppdämt mellan fjällen i Ladjovagge.
Strandlinjerna på Larkimvare nå ända upp till 1 000 m ö. h. Pasströskeln
i väster, som skulle reglera vattenståndet, är emellertid mycket
lägre. Därför är det mera sannolikt, att det endast existerade
lokala smältvattensjöar mellan den långa, döda istungan och
själva dalsidan.
Men för att återgå till glaciärerna, hur skall man betrakta dessa?
Utgöra de de sista resterna från istiden eller äro de kanske
rentav tecknen på en ny stundande nedisning? För att lösa den
frågan måste vi undersöka vilka förändringar, som klimatet
har genomgått. Enklast och bäst göra vi det i en helt vanlig
torvmosse. En sådan finns utmed stigen alldeles öster om
turiststationen. En analys av de trädlämningar, växtrester och
pollenkorn, som bäddats ned och lagrats i mossen, ger stoff till en
del funderingar över växtvärldens kamp för tillvaron från
istidens slutskede fram till våra dagar. Det är naturens urkunder
från 7 000 år tillbaka, som ligga arkiverade i en sådan
obetydlig mossgöl. Men geologiskt sett är denna tid endast som en
sekund av evigheten.
Låt oss göra ett tankeexperiment! Avsätt på ett diagram de
sista 7 000 åren, som förlupit sedan isens välde bröts och låt
dem representeras av en stapel, som är 1 dm hög. Om man
sedan vill ha tidsfördriv, skall man där bredvid till jämförelse
försöka konstruera en stapel, som representerar tiden från
fjällens veckning fram till våra dagar. Men det behövs många
pappersrullar. Den stapeln blir nämligen över 6 km hög!
Och ändå innehåller den översta lilla decimetern flera tusen
vårar av tävlan och kamp. Från väster spredo sig de småfjällväxterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
